Ut på tur igen

Spilimbergo

Den här gången till Italien, närmare bestämt Veneto, närmare bestämt Spilimbergo.

Där, ska ni veta, händer det spännande saker. TI utvecklar en prototypmaskin för att påföra en skyddande beläggning på 2-åriga granplantor som ska sättas ut i odlingarna och en vacker dag bli stora majestätiska, susande granar (som sen förmodligen bara blir pappersmassa, men låt oss inte tänka på det nu). Anledningen till att de behöver skyddas i fält är att det finns en lite fuling, snytbaggen, som har fräckheten (och hungern antar jag) att äta igenom barken på de späda mumsiga plantorna. Och som alla (?) vet dör träd när man tar bort barken.

perfekt snytbagge

Oldest trick in the book, om du inte gillar grannens björk och hen inte vill ta ner den – skala av en strimma bark runt hela på ett ställe hen aldrig kommer se och bara vänta…Det där har snytbaggen kommit på för länge sen, fast inte av illvilja mot sina grannar, utan mer för att något ska man ju äta och barrträdsbark är bara så himla gott.

Men med något runt som tex en pappkon, en plasthylsa, en blandning av sand och lim eller – tadaaa VAX, så kommer den lilla rackaren inte åt plantan. Skyddet sträcker sig bara en kort bit upp på stammen, men vår vän är tydligen inte så smart att han klättrar högre upp och snaskar ovanför. Eller, det gör han, men han är kräsen också och närmare toppen smakar det inte lika bra så då flyger man hellre vidare och ser om gräset är grönare på andra sidan. Eller iallafall om nyplanteringen bredvid är oskyddad. Och hur man vet det? Fråga Sveriges Lantbruksuniversitet, dom kan ALLT som är värt att veta om snytbaggar….

Så turen går till Italien där vår maskin står för tillfället, för att se hur långt utvecklingen har kommit och vad vi har kvar på våra listor innan vi kan kalla det en fungerande prototyp. Vi har en del tid på oss; vi ska hålla på till september 2015 så det finns en hel del spännande utveckling kvar.

Och lite vin, goda skinkor och ostar är aldrig fel heller… Härligt jobb va?!

En enkel till Italien?

Imorgon är det dags att åka ut å tjänstens vägnar igen. Ut i världen (Europa åtminstone) och träffa kolleger från andra delar och andra discipliner för att vi tillsammans ska göra experiment som är för det bästa i det som är vårt gemensamma huvudintresse – PROJEKTET!

Det är en central del av projektet som avgörs under de närmaste dagarna, och något vars resultat vi kommer att leva med i de närmaste två och ett halvt åren. Om testerna vi ska göra faller riktigt väl ut kanske det är något som blir patenterat och standard i branschen och det vore ju fantastiskt spännande!

Det handlar om snytbaggen den här gången; Large Pine Weevil eller Hylobius Abietis som han kallar sig i de kretsar som föredrar latin.

På snytbagge.se finns fantastiska bilder på snytbaggen, alla (?) tagna vid SLU som ska ha all heder och ära för dem.
På snytbagge.se finns fantastiska bilder på snytbaggen, alla (?) tagna vid SLU som ska ha all heder och ära.

Den lilla fulingen äter av barken på späda nyplanterade barrträdsplantor och förstör skogplanteringar för enorma summor varje år, framför allt i norra Europa. Detta ofog är svårt att sätta stopp på, det förstår var och en som smaskat på en späd granplanta en sommar eller två, men man kan ju göra plantan osmaklig och/eller svåråtkomlig och reducera skadorna något.

Metoder för att skydda plantor finns, och vårt projekt går ut på att industrialisera en av de existerande metoderna. Testningen i Italien i veckan ska förhoppningsvis visa att vi har kommit på ett effektivt och hållbart sätt att påföra skyddet, något som inte verkar finnas riktigt idag, och det vore underbart om vi lyckades.

Time will tell.

Det blir en halvdags ledigt för mig i Venedig imorgon hade jag tänkt. Lite sightseeing (kom fram till att jag inte varit där på 12 år), kanske ägna mig åt lite letning och bara njuta. Det ska tydligen bli 17 grader och regn, men när hade en meterolog rätt senast?!

Sen upp mot bergen i Friuli, trevligt sällskap, spännande aktiviteter och den utlovade PROSCIUTTON!!!

Ciao, a domani!

Italien
Cirka en timmes bilväg nordöst från Venedig ligger Pordenone och väntar på mig. Det ligger nog där iallafall, oavsett om jag kommer eller inte, men jag väljer att tänka att det väntar.

Att sen Lufthansa har gått ut i strejk berör inte mig på vägen ner, men det kan bli mycket prosciutto för mig om dom inte är klara innan onsdag…