Den här gången till Italien, närmare bestämt Veneto, närmare bestämt Spilimbergo.

Där, ska ni veta, händer det spännande saker. TI utvecklar en prototypmaskin för att påföra en skyddande beläggning på 2-åriga granplantor som ska sättas ut i odlingarna och en vacker dag bli stora majestätiska, susande granar (som sen förmodligen bara blir pappersmassa, men låt oss inte tänka på det nu). Anledningen till att de behöver skyddas i fält är att det finns en lite fuling, snytbaggen, som har fräckheten (och hungern antar jag) att äta igenom barken på de späda mumsiga plantorna. Och som alla (?) vet dör träd när man tar bort barken.

Oldest trick in the book, om du inte gillar grannens björk och hen inte vill ta ner den – skala av en strimma bark runt hela på ett ställe hen aldrig kommer se och bara vänta…Det där har snytbaggen kommit på för länge sen, fast inte av illvilja mot sina grannar, utan mer för att något ska man ju äta och barrträdsbark är bara så himla gott.

Men med något runt som tex en pappkon, en plasthylsa, en blandning av sand och lim eller – tadaaa VAX, så kommer den lilla rackaren inte åt plantan. Skyddet sträcker sig bara en kort bit upp på stammen, men vår vän är tydligen inte så smart att han klättrar högre upp och snaskar ovanför. Eller, det gör han, men han är kräsen också och närmare toppen smakar det inte lika bra så då flyger man hellre vidare och ser om gräset är grönare på andra sidan. Eller iallafall om nyplanteringen bredvid är oskyddad. Och hur man vet det? Fråga Sveriges Lantbruksuniversitet, dom kan ALLT som är värt att veta om snytbaggar….

Så turen går till Italien där vår maskin står för tillfället, för att se hur långt utvecklingen har kommit och vad vi har kvar på våra listor innan vi kan kalla det en fungerande prototyp. Vi har en del tid på oss; vi ska hålla på till september 2015 så det finns en hel del spännande utveckling kvar.

Och lite vin, goda skinkor och ostar är aldrig fel heller… Härligt jobb va?!