Stockholmsonsdag

Sista dagen i Stockholm för i år vad jag vet. Avslutning på kursen i Entreprenadjuridik börjar med flott inflygning till Bromma medan solen gick upp i öster. Stadsgårn med finlandsfärjorna i nederkant, Nybroviken till vänster i mitten, Skeppsholmen och Blasieholmen, Gamla Stan. Den skarpögde kan i det suddiga fotot urskilja Grand Hotel.

Vackert. Men kanske inte värt att gå upp 4 på morgonen för.

Smicker har sitt pris

Det här är min utsikt just nu. Södra delen av Hallsbergs rangerbangård. Ett toppenställe att sitta på för en Trafikverkare kan tyckas, men nej. Inte för att jag pratar särskilt högt om att jag är Trafikverkare just nu precis, eftersom vårt tåg står still på grund av ett signalfel i norra änden av Hallsberg vilket orsakar lite tågkö.

Signalfel är förmodligen vårt fel eftersom det är infrastrukturen, och kan inte skyllas på tågoperatörerna.

Försening redan i Gbg

Fast vi var försenade redan från Göteborg. 20 minuter närmare bestämt, för att det var något fel på tåget som dom inte kunde identifiera. Man blir sådär lagom lattjo av att ha gått upp halv fem på morgonen för att hinna med ett tåg tio i sex – bara för att sen sitta där och få höra att ”det är något som inte fungerar riktigt, vi vet inte vad men återkommer när vi vet mer”…

Febrilt letande i SJ-appen, när går nästa tåg (06:29) och när är det framme (alldeles för sent). Jag sitter kvar. Såhär på plats i Hallsberg vet jag inte om det var rätt att sitta kvar eller om 06:29-tåget har kört om oss, bäst att inte veta.

Så går det när man för en gångs skull vågar chansa på morgontåget till Stockholm istället för kvällståget dagen innan som jag brukar. Man ska inte falla för smickret att få vara med i en expert/erfarenhet/tyckar-panel på kvällen för då kan det gå så här på morgonen efter.

Ensamvargen i mig

Så satt jag där igen. På en restaurang, med ett glas vin, väntandes på mat som är lite dyrare än vad jag tänkt, och fast jag egentligen hade planerat att jag skulle göra det enkelt och bara köpa något på Coop tvärs över gatan.

Ensam, har ingen att prata med, ingen som föreslår vad vi ska hitta på sen (det finns inget sen, bara gå och lägga sig), jättesynd om mig utan sällskap i en stad där jag inte bor. (Och sannolikt aldrig mer kommer att bo i heller.)

Och jag är SÅ nöjd.

Ingen som tvingar mig att dela min uppmärksamhet, jag kan göra VAD jag vill – dvs sitta och skriva i timtal utan att någon kommenterar att jag sitter mycket vid datorn, jag slipper laga mat, jag får gott vin i en grymt skön och avslappnande miljö där det är sus och brus runt omkring mig men bara inte just hos mig. Folk som pratar om allt möjligt runtomkring (några från den producerande sidan av filmbranschen sitter bakom, ett tjejgäng diskuterar den senaste utvecklingen i deras parrelationer, grannarna bredvid ser fotbollsklipp och dricker rosévin med is i), jag kan tjuvlyssna om jag vill, jag kan strunta i det om jag vill.

Jag mår så fruktansvärt bra av dom här avbrotten, dvs kurserna, där jag dels får träffa kolleger från hela landet och alla verksamhetsområden och inte bara folk som är lika mig, dels lär mig något nytt. Och där jag får en känsla av att jag är del av något större än bara mitt lilla viltstängsel där vi just fått upp berg i dagen när vi bara skulle gräva en grop (=inte bra), busshållplatserna där fastprisupphandlingen precis är slut och blir lite för spännande och utplaceringen av våra nyanlända som jag jobbar massor med men egentligen inte har något ansvar för.

Bort med alla dom tankarna, det här är personalvård när den är som bäst.

Kursjunkie

Jag älskar att gå på kurs. I Stockholm, Örebro, Ängelholm eller var det nu kan vara som är aktuellt för tillfället. Helst inte på hemmaplan, dvs i Göteborg.

Just den här gången är det Arbete på väg Nivå 3A, märk väl. Det betyder att Nivå 1 är genomförd (webkurs) och Nivå 2 med – det var då jag träffade vårt gäng med nyanlända. Och eftersom jag klarat Nivå 2 får jag…ja det är jag inte helt säker på. Nivå 1 är typ vett och etikett och grundläggande regler för att vistas ute på vägen. Nivå 2 är ett steg vidare; man får inte sätta ut skyltar men man får framföra fordon för arbete på väg och se till att de har rätt skyltning.

Nu med Nivå 3A tror jag att jag blir godkänd för att gå ut och sätta ut skyltar längs vägen (efter en plan som någon annan med Nivå 4 bestämt hur den ska se ut, sk TA-plan).

Kursledaren är soft. Vi undrade om morgondagens tider:

-”När börjar vi imorgon?”

-”Tja jag är här från strax före 8 så då kan ni ju komma så småningom och så börjar vi när alla är här. Vi hinner igenom programmet ändå”

Det är bra att träffa folk från här och där; bland annat är en av kursdeltagarna en person som jag mailat en massa fram och tillbaka med i upphandlingen av våra busshållplatser, och helt plötsligt har han ett ansikte också!

Mitt i alltihop ringer min entreprenör i ett av projekten och meddelar att dom stött på berg när dom grävde på ett ställe där vi måste gräva och absolut inte vill stöta på berg. Vi har över huvud taget inte räknat med att det ska vara något berg där, och har det varken i tidplanen eller budgeten att vi ska spränga – för att inte tala om att vi inte har gjort några vibrationsutredningar för att se hur de näraliggande fastigheterna påverkas…Verkligheten pockar på, men jag är en god projektledare som delegerar ut uppgifter och sen går in på min kurs.

Delegera är grymt; man får folk som jobbar med en att göra arbetsuppgifter som man själv inte vill/kan/hinner – och dom tar tag i uppgifterna och får dom gjorda fortare och förmodligen bättre än vad man själv hade gjort det. Varför har jag inte kommit på det förut? Nä just det, jag har ju inte haft någon projektorganisation runt mig förut nä.

Heja Trafikverket!

 

Äntligen i Stockholm igen

Någon som hörde att alla tåg mellan Göteborg och Stockholm var inställda igår? Att det dels var en nedriven kontaktledning i Alingsås och en urspårning, alternativt försenat spårbyte, mellan Katrineholm och Flen?

Jag var en av dom hundratals människor som stod på Göteborgs Central och väntade på tåg som blev uppskjutna och uppskjutna men inte inställda så vi kunde gå hem.

Min och tusentals andras dag och kväll igår. Väntan, väntan och väntan. Det mest kassa var dels att de informatörer som stod ute gav olika besked – en säger att alla tåg är inställda men att det inte står på tavlorna än, en annan säger att det snart kommer gå ett tåg till Stockholm….

Jag skulle åkt 16:29. Kvart över sju gav jag upp och åkte hem, bokade biljett på Norwegian 07:15 och la mig att sova.

Och nu är jag i min älskade stad, 27 grader varmt ute, jag är på kurs i förhandlingsteknik, har varit ute på Djurgården och sprungit (fortfarande 100% på mitt soffpotatis-till-5k-på-8-veckor-schema), hittat tre cacher varav en riktigt fyndig och rolig.

Och Stockholm kommer ALLTID vara min stad.

Världens bästa hotellservice finns i Örebro

Så är jag i Pennybridge för första gången. Efter alla år i Oslo har man ju svischat förbi på E18 på väg till Stockholm rätt många gånger, men det här är nog första gången jag är inne i stan. Och det ser ut att vara en riktigt fin stad dessutom – ska ut och kolla in den lite närmare imorgon.

Väl framme på hotellet visade det sig att min bokning är gjord en månad framåt i tiden, 24 maj och inte idag 24 april, och till råga på allt är det en jättestor konferens i stan så ALLA hotellrum är tvärslut. Det vet jag för att underbara Pontus i receptionen ringde runt överallt åt mig för att kolla ❤

Som lösning för kvällen erbjöd han att dom kunde ställa en extrasäng i ett konferensrum om jag ville (ja TACK!!), och han och hans kollega bar in en bordslampa och gjorde så mysigt det nu går med badrock och allt.

Längst bak står min säng och sänglampa. Imorgon eftermiddag är det konferens här inne…

Bastu finns på tredje våningen, så där kan jag duscha imorgon bitti. VÄRLDENS bästa service i ett sammanhang där det definitivt inte var deras fel, fantastiskt, heja Elite!! Vad det är som har gått fel är lite oklart, men det är mellan mig och Egencia.

Imorgon hade dom en avbokning, så då får jag ett riktigt rum 😀

Järnvägsmuseet i Ängelholm

Idag fick vi sluta tidigare än planerat, bland annat för  att ta en tur på järnvägsmuseet.

Foto: Ängelholms kommun

Flera hade redan varit där i samband med andra kurser på Trafikverksskolan, men för mig var det första gången. Och den korta versionen är: Har ni vägarna förbi så ta en titt in, det är det värt!

Det är såklart mycket järnvägshistoria, gamla verktyg och arbetsmetoder, lite gamla foton, många gamla vagnar av olika slag. Allt mycket fint installerat i en i mitt tycke väl genomtänkt och genomarbetad permanent utställning. En film om järnvägens historia fram till idag med passande skakande säten (jag blev lite åksjuk måste jag säga) och en….MODELLJÄRNVÄG!!!

En stor rackare var det, säkert en 7 m bred och 2-3 m djup, som var en del i en annan film om järnvägens historia – den här utan skakande säten dessutom! Filmen visades ovanför järnvägen och tågen dom pratade om för tillfället åkte runt på olika banor medan det berättades. Först det lilla ångloket, sen de äldsta vagnarna, godstrafik mm, över till trävagnar, de mer moderna loken och så X2000 till slut. Alla kom dom ut och körde några varv över modelljärnvägen i rätt tid.

Jag tog några bilder, titta på dom och det fantastiska hantverk som ligger bakom. Det är tyvärr inga tåg på bilderna eftersom dom bara for fram när filmen var på och då var ljuset lite dämpat. Men spana in hantverket…