Dag 16, Varma bad och en inte särskilt imponerande reptil-och fjärilspark

Det efterlängtade badet på lyxresorten kom äntligen. Vi var kvar på Villa Vista Arenal till lunch, sen drog vi oss bort till Los Lagos Resort, stället som Lotta talat sig varm för och som hon alltid skickar sina gäster till när dom ska till Arenal. Anledningen till att vi tagit en natt på lyxresort är att man när man är i Arenal bör bada i varma källor, annars har man liksom missat lite av poängen med att åka hit. Eftersom man inte får se vulkanen som ligger här (det är moln runt den freakin’ hela tiden) så kan man iallafall bada i vatten som värmts upp av den. Och sånt kan man slå mynt av om man bygger fancy ställen, så då gör man det.

Och vi vanliga dödliga vrider ur vår plånbok för att få bada i de varma källorna. På ett av ställena räknade vi ut att det skulle kosta ungefär två tusen kronor för oss fyra en halvdag. TVÅ TUSEN?! Och om man då för lite mer än sagda två tusen får bada obegränsat i ett dygn och dessutom får sängar i ett fint rum en natt så är det plötsligt en rätt bra deal i mitt tycke.

Krokodiler hitåt

Det skulle dessutom finnas reptilpark, fjärilshus, groddamm och lite annat där inne, så bara kör på – här finns pengar att spara!

Vi beslöt att testa vårt tålamod och inte hoppa i spat direkt, utan köra kräldjur och fjärilar först. Förväntningarna var på topp; skulle fjärilshuset matcha det vi varit i i Santa Elena? Hur mycket grodor skulle det vara i groddammen? Vad kunde dom tänkas ha i insektshuset och HUR många krokodiler hade dom???!!

Well, inte så många visade det sig. En, och det var dessutom en alligator (tror vi). Den låg stor och däst i solen, så som krokodiler gör mest hela tiden förutom när dom dränker folk och lägger dom på förruttnelse i botten av en flod (har jag sett för mycket på National Geographic Channel månne?)

I give you – Krokodilfarmen!!! Japp, det här var hela farmen; En (1) alligator och tre gamar som väntade på…ja vad väntade dom på?

Lite snopna men fortfarande fulla av hopp gick vi vidare in mot groddammen. Som bara innehöll några grodyngel som åt på nån jäst frukt dom hade slängt i vattnet. Inte en groda så långt ögat nådde. Och insektsstället bestod av en insekt – leaf cutting ants, och inget mer. Så då var det bara fjärilsstället kvar.

Det var rätt okej, iallafall om man inte har varit i en riktig fjärilspark innan och mest är på jakt efter att få se Blue Morpho. För den hade dom några av som flög omkring, och en 2-3 andra fjärilssorter.

Vår fjärilsviskare smorde in fingrarna med jäst banan och fick sig en fjäril på fingret. Inte en Blue Morpho tyvärr, men en annan vacker en, om än lite sliten på vingarna stackarn.

Nä, det här var deprimerande grejer, så vi hoppade i badet istället. Det skulle vara olika temperaturer i olika pooler, men man kan göra det både enkelt och sanningsenligt och säga att det fanns två temperaturer; 40 grader i de varma och 25 grader i de kalla.

40 grader
…25 grader…

Givetvis med en bar i en av de stora varma poolerna där man kunde få köpa pina colada som serverades i anananser, till det rätt facila priset av $8, hör och häpna. Jättegoda var dom också, vi tog utan alkohol allihop – barnen för att dom är barn och jag för att jag får spunk om jag dricker alkohol i varma omgivningar som bastu, heta bad, stränder osv, blääää.

Här hängde vi i tre timmar. TRE timmar, innan jag föreslog att vi kanske kunde ta en paus och äta lite middag.

Hannes gick med på det under vilda protester men med löfte om bad efter maten. Som det givetvis inte blev något av med för då var klockan för mycket.

Vårt rum låg uppe på höjden, men det var lätt att komma hem om man tog den lilla bussen som kretsade runt på området. Så himla tillrättalagt alltihop, varje amerikans våta dröm (bokstavligt talat).

En fördrink på balkongen blev det också, trots att det var förbjudet att konsumera medhavd alkohol (oh gaaawd va busiga vi är….)

Vy över vulkanen från vår balkong. Dvs vulkanen är där bakom molnen och där stannade den hela tiden vi var i La Fortuna.

Middag med buffé och sleazy saxofonspel av kille med playback-utrustning, gitarr och sax. Men han var faktiskt otroligt duktig på att sjunga och spela (han sa att han pluggade musik när vi frågade) så jag hoppas och antar att det här bara var ett sätt för honom att tjäna lite pengar, för särskilt värdigt var det inte.

Finaste hotellrummet vi lär ha på den här resan iallafall 🙂 men urdåligt wifi…vilket är anledningen till att jag skriver det här lite i efterhand.

 

 

Dag 15, Vi chillar med en GC-tur

Man kan göra vampyrtänder av tandpetare om man är sysslolös. Himla praktiskt, för dom är lätta att ta bort när man behöver hålla låg profil en stund.

Efter gårdagens långkörning och morgonens debackel med maskar och hur man kommer ifrån ett rum man bokat i tre nätter men tillslut bara behöver betala för en samt installation i nytt rum (som inte heller är något slott precis) så var vi lite sega.

Planen var att inte göra någonting, bara sega och slappa hela dagen.

Det funkade fram till lunch då H hade myror i brallorna och inte alls kom ihåg att han lovat att jag skulle få sitta och puppa och skriva hela dagen och dom andra skulle ligga i sängen och se på TV. Det är väl bara så att vissa har mer energi än andra.

Så på eftermiddagen var det bara att ge sig ut igen. Och det är inte så mycket att vandra och gå här i området tyvärr, det är bil som gäller för att komma någonstans. Och vi körde på GC-tur med några cacher i sikte som såg ut att vara fina.

Det var bara det att dom låg bakom bommar som man måste betala för att komma förbi. Och inte lite heller; $40 skulle det bli för vår familj. Den Vandrande Plånboken sa NEJ! och så åkte vi till några andra cacher istället. Som visade sig ligga inne på privat mark som hörde till ett hotell fast det var typ nationalpark men det var betalmur där också. Den Vandrande Plånboken sa NEJ igen och vi körde vidare.

Lite naturupplevelser fick vi med oss också, i form av några halvap-liknande varelser med lång nos som bökade efter mat i marken. Typ myror eller annat. Stor succé bland oss turister som flockades i massor i vägkanten.

 

Men det var inte bara besvikelser på GC-fronten, nej som alltid är det de oväntade ögonblicken när man går någonstans man inte hade gått annars och får se något man inte fått sett annars, det som (i mitt tycke) är själva poängen och glädjen i den här konstiga hobbyn.

Den här gången bar det upp på en kulle med jättefin utsikt över Lago Arenal. En liten regnskur fick vi också med efterföljande solsken och regnbågar – både norrut och söderut. Fantastiskt vackert! Världens bästa hobby!

Dag 15, Man kan inte vinna jämt

Så här efter två veckor på resa i ett land där alltför mycket kostar som hemma och man har begränsade möjligheter till självhushållning börjar iallafall jag bli lite trött på att ses som en vandrande plånbok. Så vi hade för 3 nätter bokat ett billigare boende (bara $60 per natt…) uppe längs Lago Arenal. Det skulle vara lite enklare, men det var helt okej tänkte vi.

En helt vanlig väg i Costa Rica. Tänk dig att köra på den i 25 mil…

Dvs vi tänkte att det var helt okej tills vi kom dit kl 21 igår kväll efter en heldag i bil. Vägen från San Antonio till hotellet är egentligen bara 25 mil, men när vägarna ser ut som slingrande ormar på amfetamin så tar det fort en del tid att transportera sig…

Våra 25 mil igår tog nästan 12 timmar. Men visst, då åkte vi upp på vulkanen Irazu (+1,5 timme i resväg), satt en timme på en turistfällerestaurang och åt lunch och sen blev det kanske en timme till för att få middag.

Men det blev fortfarande över 7 timmar. För 25 mil.

Man borde egentligen börja ana oråd när man ser värdinnans dörr. På skylten som hänger på sned står det Welcome.

Då är det fint att ta sig en dusch och slänga sig på sängen. Men när badrummet är rostigt och äckligt, toahinken inte är tömd efter förra gästerna (i ett land där man inte ska slänga papper i toan, ni fattar) och det inte finns varmvatten så förtvivlar man lite. Då hjälper det inte att hon som är värdinna är jättegullig och vill hjälpa till med allt möjligt, då blir man bara smått gråtfärdig och går och lägger sig.

Man tänker att man sover på saken och fattar ett klokt beslut imorgon bitti.

Det som hände i morse var att Hannes när han vaknade stillsamt undrade från sin säng vad det var för svarta maskar som hängde i en klump i hörnet mitt emot hans säng. Och när vi insåg att vårt rum och rummet bredvid delade fönster, dvs man hade bara satt upp en vägg mitt i fönstret och inte tätat emellan = väldigt lyhört, och när ljuset i vårt rum gick ned i styrka för att grannen försökte få upp varmvatten i duschen….ja då började vi söka efter ett annat boende.

Vi förklarade för vår värdinna att vi tyvärr fått ändrade planer (hon var jättebekymrad och undrade om allt var bra eller om det var något fel på rummet – vafan ska man börja? lika bra att hålla tyst), och efter frukost hade vi bokat ett annat boende en timme söderut i La Fortuna.

Så där är vi nu. Inte för att vi vältrar oss i lyx här heller precis, nä rummet har en del att önska, men det finns varmvatten, ett kylskåp, inga husdjur och man kan låsa om sig. Det funkar för mig. Imorgon har vi bokat en natt på lyxresort där dom har varma källor (hela poängen med La Fortuna är att här ligger en aktiv vulkan och den har en tendens att trycka ifrån sig varmvatten som hotellägarna har en tendens att bygga hotell och andra anläggningar kring och givetvis ta FETT betalt för), krokodilfarm, fjärilshus och lite annat. Det kostar fläsk, men bara inträdet på ett av de där ställena med varma källor kostar för oss fyra nästan lika mycket som hotellrummet, så det blir rätt bra ändå.

Vi får väl hyra ut vår lägenhet några helger i vår så vi får in lite deg.