Det blir sytt lite också

Våren kommer med stormsteg (även om det kommer snöflingor emellanåt och temperaturen knappt är över nollan) och med den insikten om att barn växer ur kläder, alternativt sliter ut dom.

Då kommer behovet för leggings för somliga. Men nu börjar det faktiskt bli lite tomt i tygförråden! Inte så att det fattas tyg, men det saknas förstås RÄTT sorts tyg. Jersey i bomull för att det är allmänt bättre i byxor, och så helst den tjocka varianten. Och där börjar mina förråd att sina lite, och det är inte bara att bränna av ett par brallor. Samtidigt har jag ändå så pass många slattar kvar som är lite för stora för att kasta med gott samvete eller köpa nytt med samma goda samvete, så jag satte mig och lappade lite.

 

Ja när fotot skulle tas var byxorna redan invigda, inklusive gräsfläckar, så det är bara att gilla läget. En blomma (av reststumpar, vad annars?) piggar upp. Framsidan till vänster och baksidan till höger. H tyckte dom var jättefina och kul med rutorna. Bra min son!

Näst ut var ett gammalt tyg med bilar på, ett jättefint tyg som blev en t-shirt till Adam för två år sedan och sen varit en stump som bara legat. En perfekt stump för ett par trekvartslånga leggings, visade det sig.

Såg för övrigt ett barn på Tjolöholm igår som hade en tunn vårmössa i precis samma tyg, jättefint!

 


Och sist ut just idag var ett par med kameleonter på – även det tyget är använt för två år sedan. Här ville jag göra i det gulgröna tyget som huvudtyg och kameleonterna i sidorna, för då hade han fått långa leggings, men han var mycket bestämd på att han hellre ville ha korta men med större delen kameleonttyg (det var brist på det) och han skulle kalla dom för sina Pascalbyxor (Pascal är Rapunzels kameleont och sidekick i Disneyfilmen Rapunzel).

Sagt och gjort. Men korta blev dom. Med tanke på vädret lär det väl dröja ett tag innan dom blir användbara – kanske borde sätta mig och göra ullbyxor istället…

Syprojekt 189, 190 och 191 är klara.

Mer leggings!!!

Ja barn kan visst aldrig få för många leggings. De tycker nämligen att de är så sköna att de har de varje dag och sliter något väldans på dom. Vilket ju är bra naturligtvis, kul att göra kläder som används. Och leggings går så otroligt lätt och fort att göra; ca 1 timme inklusive klippning, och har man tygerna hemma redan så är det ju inget att snacka om, bara gör.

Ett tips är att köpa extra tjock jersey – förhoppningen är att den håller lite längre, den som lever får se om det funkar.

leggings

Mönster från Ottobre, tyg från Stoff og Stil, syprojekt nr 258 och 259 är klara.

Fleeceleggings till barn

När mellandagarna blev vardag och när Förkylningen Från Helvetet tog ett steg tillbaka var det dags att sy upp några löften avgivna tidigare i höst. A älskar fleeceleggings’en (?) som jag gjorde tidigare i höst, och dom behöver bli flera, och eftersom det går så fort med leggings så var den stora tyghögen på några timmar förvandlad till en liten tyghög och två par byxor. Precis lagom till att snön kom till Oslo. Just in time är min filosofi.

pixlr_20151227145024522.jpgMönster: Ottobre nr 1-2011 strl 134

Tyg: Fleece från Rainbow Tekstil

Syprojekt nr 248 och 249 är klara.

Återvinning av textilier

En gång hittade vi en micro fiber-filt på bussen. Någon hade uppenbarligen glömt sin snuttefilt, och var förmodligen i upplösningstillstånd efter förlusten men befann sig på en helt annan plats än vi – och framför allt filten. Dessutom hade vi behov för den just då. Jag minns inte längre vad det var, men vi var väldigt glada över den just där just då. Smutsig blev den också, så vi tog såklart hem den för att tvätta den. Det ena ger det andra och den blev förstås aldrig återbördad till sin ägare (det här var förra sommaren).

242 Leggings av en filtMen den har legat ren och fin hemma och väntat på sitt öde, och blev ett par leggings nu när det börjar bli höst och kallt.

Att tygriktningen är olika lite här och där är en medveten effekt, kan man säga om man vill få det att låta fint. Sanningen är att det fanns begränsat med tyg (en snuttefilt är ju inte så stor), så jag var helt enkelt tvungen att vrida och vända lite på det för att få plats. Därav sömmen mitt på benen också – det är en silverpasspoal i skarven för att göra det lite fint. Men det var korkat att sätta i den eftersom den inte är elastisk, så det klämmer en del just där och det råkar vara precis över knät dessvärre.

Men svaret på frågan om det är obekvämt är: ”Njaa bara lite men det går bra”. Vilket betyder att det inte är så skönt men att han hellre plågas lite än att låter bli att använda dom. Men jag ser ju att det är begränsat hur länge han kan ha dom. Kanske klippa upp dom och ta bort passpoalen och sätta ihop igen med en vanlig söm, vi får se. Det var ju bara en timmes jobb att göra dom så det är ju inte det värsta som kunde hända. Men lite klantigt.

Mönster är nr 17 från Ottobre nr 1-2011

Syprojekt nr 243 är klart.