Småskalig massproduktion av standar

För att Chalmersska Ingenjörsföreningen Norge ska ha ett högtidligt standar att ställa på bordet på 6’e juni på Voksende,  håller jag nu på att tillverka ett sådant. Ja, eller två, för ordföranden gjorde en tilläggsbeställning när  han såg skissen. Och skissen var sydd, så det blir tre plus att jag gjorde fel så det blir fyra. Ca en och en halv timme i broderimaskinen plus material för att få den på tyg, sen ska det monteras och sys på guldband och guldtofsar som sig bör.
Och fint blir det!

image

Riddaren av Angry Birds-orden

Syprojekt 197, Riddaren av Angry Birds-orden

Grannbarnen på gården tillika bästa lekkamraterna har riddarutrustning.  Ja inte en sån i metall då – de är bara 8 år trots allt, men en sån där fyrfältskåpa man trär över huvudet. Snygga seriösa färger, vinrött och svart med en drake på magen, hur tuffa som helst. Självklart vill Adam också ha en.

Adam har dock något som inte grannbarnen har; en mamma som tycker det är HELT onödigt att köpa en sån kåpa i polyester som går sönder i ett nafs, när det är så lätt att göra en tålig variant själv som är minst lika cool. Det är inte alla barn som tycker det är okej med kläder mamma sytt, men mina gör det än så länge iallafall, i synnerhet när de själva får vara med och välja tyger i Den Stora Lådan.

Han fick välja helt fritt. Blev det vinrött och svart eller guld och silver? Nä. Det blev ljusblått och ljusgrönt som han tyckte var finast.

Åsså var det det här med draken då. Jag är ingen stor tecknare; kan knappt få en streckgubbe att se vettig ut tyvärr, men det man inte har i händerna får man ha i en…

BRODERIMASKIN, tack och pris!!

Ut på nätet till min favoritsajt när det gäller cartoons av alla de slag, hittade fåglar i rätt storlek som gjorda för att ha på bröstet, in i broderimaskinen och VIPS har vi riddaren av Angry Birds-orden!

Syprojekt 198 är klart.

En robot blir till

Applique är en teknik som innebär att man varvar pålägg av tyg med broderi i en klok ordning som skapar ett mönster man vill ha. Det är en otroligt kreativ metod och man kan göra allt möjligt med den; lapptäcken (förlåt, det heter ju QUILT numera även på svenska), tofflor, små handväskor, bagagetaggar etc etc etc.

Eller en robot på en blivande tröja.

Först sätter man in tyget man ska ha roboten på i broderiramen och in i maskinen. Sen lägger man på det bastyget man vill ha för roboten, i det här fallet turkos, och kör första rundan på syprogrammet. När det är klart tar man loss ramen från maskinen, låter tyget sitta kvar och klipp bort det som är utanför av det färgade tyget. Ganska pilligt arbete men helt nödvändigt.

Fäststygnen är gjorda och nu klipps överflödigt tyg bort
Fäststygnen är gjorda och nu klipps överflödigt tyg bort

Sen sätter man in ramen igen, och i det här fallet är det nu bara att köra maskinen och byta tråd när det piper.

2013-06-01 21.04.11 2013-06-01 21.21.23 2013-06-01 21.41.37 2013-06-01 21.49.33 2013-06-01 22.09.59

Om man tvättar ull kan man få på pälsen

Om någon tex hade gjort ett plagg, säg…en halslue, i varmt ulltyg och som var högt älskad, och om denna

20130218_205511

någon (rent hypotetiskt) eventuellt skulle ha tvättat den och den hade krympt så den helt plötsligt var lagom som sovsäck till en liten docka…då får den som tabbat sig ta sig tiden att göra OM halsluen, annars… Och helst bättre med en rymdman på, och inte bara planeter.

Åkej.

Ulltyger = slut -> ta fram de gamla tröjorna från O som utgör banken av stickat ulltyg här i huset. Ta dessutom fram det gamla mönstret (som vi nu dessutom vet är lite för litet) och måtta ut det på tyget. Om man ska brodera på tyget måste det vara lite större än färdigklippt för att man ska kunna spänna fast det i ramen och sätta in det i maskinen.

Började igår och nu händer det grejer. Vem har sagt att maskinbroderi är tråkigt?

Här är bakstycket på en tröja som var sydd med raglanärmar, det är därför det fasar av lite uppåt. Kivatstyle-mönstret ritas på med lite extra marginal (eftersom den förra var lite för liten)
Här är bakstycket på en tröja som var sydd med raglanärmar, det är därför det fasar av lite uppåt. Kivatstyle-mönstret ritas på med lite extra marginal (eftersom den förra var lite för liten)

 

In i broderimaskinen med ett post-it-liknande papper på baksidan så tyget inte ska dra sig i maskinen. Stickade tyger gör gärna det, och då går broderiet isär och ser väldigt konstigt ut.
In i broderimaskinen med ett post-it-liknande papper på baksidan så tyget inte ska dra sig i maskinen. Stickade tyger gör gärna det, och då går broderiet isär och ser väldigt konstigt ut.
Små rymdraketer i vardande som sen blir på ena kinden. Uppe till höger skymtar UFO't med sin gröna rymdgubbe.Med rymdgubbe menade A för övrigt en astronaut och inte en alien. Inte så lätt att veta, men den gröna gubben fick accept iallafall...
Små rymdraketer i vardande som sen blir på ena kinden. Uppe till höger skymtar UFO’t med sin gröna rymdgubbe.
Med rymdgubbe menade A för övrigt en astronaut och inte en alien. Inte så lätt att veta, men den gröna gubben fick accept iallafall…

 

 

 

Svart polo med petroglyph

Ett snabbt mönster som modifierats lite och nu bara är att köra rätt av. Hela vägen från klippning till färdig tar några få timmar och sen har man en polotröja i underbart tjock ribb/bomullsjersey. Inte sådär tunn och sladdrig som dom man köper i butiken, utan tjock högkvalitativ bomull.

186 Svart Polo

Och det är billigt. Tyget kostar 80 kr/m och det går åt ca 1,20 m. Väljer man att sätta ett broderi på som i det här fallet förlängs sytiden en del (inte försumbart när det är sådana snabbjobb) men det kan det vara värt för att få något annorlunda.

Om broderiet placeras som det gör här kan man dessutom ha tröjan under en kavaj på jobbet och det ser fortfarande någorlunda ordnat ut – till skillnad mot om man tex sätter den mitt fram under kragen.

Snabbt och lätt! Mönstret är från Ottobre nr 5 2011 men något modifierat då den är tänkt att göras i tunn stretch och lite festligare, och det inte fungerade fullt så bra med tjock stabil bomull.

 

Syprojekt nr 186 är i box!

Scout med stil

Nu när gardinerna till barnehagen är färdiga är det dags för nya projekt. Ett som legat i pipelinen ett tag är att göra en egen regnrock. Jag vill ha en snygg rengrock som man kan ha till jobbet – men utan att bli blöt.

Men ska det vara så svårt att hitta i affär då? Ja tydligen. Om en regnrock är snygg så är den i galon, dvs man är lika blöt ändå när man kommer in, bara det att det är av svett och kondens på insidan av galonen. Går bort, tyget måste transportera bort fukt från huden. Plagg i GoreTex eller liknande material är ju det bästa, men alla regnkläder (som jag har sett) i sådana material är av modellen parkas med byxor med resår i midjan. Inte så jobbmässigt. Dom där galonkapporna är dessutom alltid i en så löjlig längd (halva låret eller möjligen ner till knät) så man blir ju ändå dyngsur på benen där regnrocken tar slut och innan stövlarna tar vid. Varken praktiskt eller användbart, bara dumt. Kalla är dom också förresten, så man måste ha jacka eller tjock tröja under – iallafall på våra breddgrader (59 grader nord), dvs mer att hålla reda på och släpa på.

Alltså har jag köpt tyg och mönster till vad som ska bli en varm men tunt fodrad (=ull) lång kappa (=modifierat mönster, en parkas som jag förlänger) med ett yttertyg som andas (=en gore-tex-variant). Hade gärna haft riktig gore-tex, men det är märkesskyddat och får inte säljas på metervara.

Men i väntan på ork att ta tag i det där stora projektet + komma på hur jag ska få den att bli lite extra snygg, tex med broderier som man tätar på baksidan så det inte kommer in regn i nålhålen, ska jag (förhoppningsvis) glädja en scout i Linköping, Uffe, som vill ha en namnbricka att sätta på sin scoutskjorta.

Vi har vädrat ideer över nätet, och jag gjorde prototyper i Embird på de typsnitt jag har;

Varför inte besticken – eller en apa i bil som ger ut namnet som avgaser? Eller blindskrift – vilket raggningstrick!

Uffe föll inte för besticken och inte för blindskriften, men väl för det snirkliga. Så nu blir det så här:

En i vanlig tråd och glada färger (dvs den i mitten) och sen en i metallictrådar till de glamorösa (amorösa?) scoutfesterna. Där blir det nog en del silver, guld och lila tror jag.

Hang in there Uffe, dom kommer snart, promise!

Spidermanbroderi

Kvällens miniaktivitet, städa syrummet, resulterade i att jag skulle slänga ett tyg som jag gjort en massa testbroderier på. Det var vintern 2009-2010 då jag var på Cypern hela vintern med min broderimaskin (och mina barn förvisso) och fick en galen idé att jag skulle provsy alla broderimotiv jag hade för att veta om det var bra kvalite eller ej.

Redan då hade jag något hundratal och det blev omöjligt att genomföra. Nu när jag har flera tusen broderier vågar jag inte ens tänka på hur lång tid och hur mycket tyg och tråd det skulle ta för att brodera alla. Den här spiderman består av 29 000 stygn och 150 m tråd och det tar en dryg timme att brodera den med min maskin, så att göra alla tusentals filer hade tagit en evighet – även om få är så stora som den här.

Anyway, A räddade den här ur soporna och föreslog att jag skulle göra en kudde av den. Sagt och gjort, här är den. Den mäter ca 25×20 cm.