Oceanen vid vägens slut

oceanenLjudböcker är fantastiskt, och Storytel är kanon. För en som är ganska slarvig när hen läser är det att få lyssna till en ljudbok något fantastiskt. Synd bara att Storytel har så begränsat med böcker av Neil Gaiman – var är American Gods till exempel??!! ja den finns som ebok, men inte som ljudbok.

Men en, av mig ännu oläst, vuxenbok av Gaiman finns, Oceanen vid vägens slut. Som han dessutom läser själv, precis som han gör med Norse Mythology, så den var jag tvungen att bita tag i.

En surrealistisk bok i sedvanlig Gaiman-stil, som öppnar vägar in till andra världar som vi vanliga dödliga inte visste om att dom fanns. Annorlunda, ensamma barn i huvudrollerna precis som i The Graveyard Book och Coraline, och med bedrägliga vuxna som inte är som man tror, och med kärlek och värme som hägrar där i tunnelns slut.

En bra bok tycker jag, men inte en av hans bästa. Good Omens, American Gods och Anansi Boys kommer fortfarande högst på listan. Good Omens leder för att det är en osannolik dråplig historia men fortfarande i Gaimans stil med ett spännande tema och oväntade vändningar, och för att den fick mig att skratta så mycket.

Två lediga dagar = läsa bok

Det är mycket att tänka på nu för tiden, mycket som jag inte kan skriva om än men som upptar mina tankar så mycket hela tiden att jag inte klarar av att skriva som jag hade velat – eftersom tankarna är någon helt annanstans.

Bild från www.neilgaiman.com
Bild från http://www.neilgaiman.com

Fint då att få i stort sett två hela dagar för mig själv i helgen och ännu finare att det finns ljudböcker.

Jag har ett abonnemang på Storytel (som efter min uppfattning är ganska dyrt om man inte typ läser varje dag), och nu var det dags att ta en paus efter andra boken i Liftarens Guide till Galaxen-serien och hitta på något annat. Neil Gaiman är rent allmänt en stor favorit och det var bara en slump att jag snubblade över hans fantastiska American Gods för ett antal år sedan och sen bara vill ha mer och mer.

Han har ett helt eget sätt att kombinera verklighet med science fiction och fantasy, gärna med gudar i på ett eller annat sätt, och han rör sig med självklarhet mellan vår bekanta värld och en annan värld som helt plötsligt bara kan uppstå. På så sätt finns vissa likheter med Harry Potter (som jag också älskar – den som tror att det är böcker bara för barn måste tänka om!) där de som är häxor och trollkarlar rör sig mellan den vanliga världen och sin egen parallella värld som bara dom kan se men som finns mitt ibland oss.

Gaimans figurer rör sig också, mer eller mindre motvilligt, mellan parallellt existerande världar, och han berättar på ett sådant sätt att man när man läser samtidigt sörjer över att man inte har tillgång på den där andra världen i verkliga livet.

Men Norse Mythology är annorlunda. Det är ju den gamla vanliga nordiska mytologin, den man tror att man kan, men som Gaiman återberättar i ett antal historier som han bygger på olika källor och sammafogar till en levande berättelse. Språket är hans eget, och man känner igen sig i hans berättarstil med små underfundigheter och eftertänksamma pauser. Särskilt tydligt blir det i ljudboken där det är han själv som läser. Det ger en extra poäng tycker jag, att det är han själv som läser. Jag inbillar mig att det väl måste vara den mest korrekta återgivningen av hur han tänkte sig när han skrev den.

Och dessutom kan man sitta och sy eller fixa med andra saker medan boken blir läst för en.

American Gods

Oftast läser jag som de flesta människor ganska neutrala och opersonliga böcker som ger en stunds förströelse och underhållning; Jo Nesbø, Liza Marklund, Camilla Läckberg och liknande. (För övrigt märkligt att kalla den typen av böcker för ”underhållande”, med tanke på att dom för det mesta innehåller bestialiska mord och perversa personer av en typ man knappt kan föreställa sig. Men av läsarsiffrorna att döma så är det tydligen sånt vi vill läsa.)

Efter en stund av bristande läsintresse (eller den vanliga konflikten mellan att läsa en bok vs att plocka ur diskmaskinen eller något annat lagom lustigt) insåg jag att det är dags igen. Jag har en lång lista med böcker som väntar på att bli lästa och som inte är deckare eller facklitteratur, och det var dags att se på den.

Rastlös som jag är orkade jag inte leta så länge, och eftersom dom var sorterade på titel från A-Ö blev det den här:

American Gods, av Neil Gaiman. Rekommenderas till ALLA.

American Gods, av Neil Gaiman. Aldrig hört om den men den verkade ok så jag började läsa. Efter ett tag förstod jag att det här var något av en kultbok. Den kom ur för ca tio år sen, så man var ju inte först med att upptäcka den precis och jag har lite svårt att förklara vad den handlar om, men läs den!!!

Som titeln anger handlar den om gudar, det var kanske därför ateisten i mig vaknade till, men det är en rent skönlitterär bok. I ett försök att beskriva handlingen kan man säga att det är motstridiga intressen mellan de gamla gudarna (Oden, Tor, Brahma, stamgudar etc) och det nya som folk avgudar; media, internet osv. Det de har gemensamt är att de överlever endast för att folk tror på dom, och om ingen längre dyrkar Tor så tynar han bort och dör. Alla gudarna lever mitt ibland oss och är klädda som well ganska vanliga människor iallafall. Några i boken driver begravningsbyrå, andra står i kiosken på turistattraktioner osv, ganska  vanliga jobb. Men så ska det då bli krig mellan gamla och nya, och huvudpersonen är en helt vanlig man (nja inte helt vanlig visar det sig) som värvas av dom gamla gudarnas ledare för att göra diverse småjobb av beskyddarkaraktär.

Mycket ovanlig bok, har inte läst något liknande på länge – men så är det ju en bit från Läckberg och grabbarna och TACK för det…

För den som vill köpa den finns den tex här  , och den som inte orkar läsa boken eller vill förstöra det hela genom att alla karaktärer presenteras så finns naturligtvis vår vän Wikipedia till hands.

Vet ni förresten alla svenskar att i Norge är det inte A-Ö, utan A-Å. Av någon märklig anledning har vi små skandinaver valt att kasta om de tre sista bokstäverna i alfabetet; ÅÄÖ eller ÆØÅ. Så otroligt dumt.