Lite viral ändå

Otroligt kul att reklamfilmen barnen var med i får en massa uppmärksamhet. Ja inte för just deras insatser då kanske men mer för att fragila människors bild av jultomten fått en annan nyans. Tidningar över hela (väst?)världen har uppmärksammat och hyllat den. Folket på twitter har förstås sågat den – ”Var är Mrs Santa”, ”Varför måste man ta ifrån barn deras oskuldsfulla tro på tomten”, ”Hur kan man hylla otrohet??” (vad är det som säger att det finns en fru Jultomte över huvud taget?) och en massa annat strunt som ger folk hjärtinfarkt i förtid.

Jaja.

Jag håller mig till tidningarnas hyllningar och tänker att vi är med på ett hörn och försöker förändra världen. Jag har sagt till Hannes hela tiden att man KAN förändra världen och att vi försöker, bit för bit. Well, det här är en liten bit det också.

En otroligt fin reklamfilm

En morgon när jag vaknade hade jag ett Messengermeddelande på mobilen. Det var från Stine, mamma till en av Hannes’ kompisar i barnehagen. Hon har inte sett Hannes på 7 år sen dom slutade där och gick till olika skolor, men hon hade sett posten.no’s reklamfilm och känt igen Hannes direkt. Helt otroligt.

Så jag visste att den var ute och skyndade mig till posten.no för att titta. Och är det inte en av de vackraste reklamfilmer man har sett? Så fint gjord, så bra story, bra skådisar och otroligt viktigt budskap, ja jag blir alldeles tårögd. Vackra barn förstås också, men där kanske jag är liiiite partisk

Se den, den är värd 4 minuter av din tid. Mina barn är med vid en minut och ca 1:30, but who’s counting 😀

Andra filmdagen

Från att ha legat på hotellet och kollat på film en hel dag var det dags för lite tystnad-tagning i Engelska kyrkan på Östermalm/Diplomatstan.

Strax före nio på morgonen, alla är redan på plats och har varit det ett bra tag verkar det som. Statisterna som ska vara publik är samlade under det svarta tältet. Ingen värme den här gången.

Precis som förra gången virvlades killarna in i kläd/smink/mask-bilen (aka Location-trucken vet jag nu…) och jag blev lämnad åt mitt eget. Som tur var inget jobb idag, för jag hade ingenstans att vara inomhus (och hade inte tagit på mig långkalsonger så det var lite svalt), så jag gick runt och drack lite kaffe och kollade läget.

Först gjordes tagningar med bara kör för att få ett så bra körljud som möjligt, och då fick ingen annan vara i byggnaden. Men sen var det dags för prepp inför filmning, och då fick vi gå in i värmen (tack för det!). Och det var verkligen varmt – de hade värmeelement under varje bänk som brassade för fullt vilket väl kanske var lite svettigt för Adam som satt där inne med hoodie och tjock jacka (rekvisita).

Rök lades ut för att…ja för att det skulle ge ett visst ljus gissar jag…

En lite spänd Hannes som snart ska stå i en kör och agera.

Kyrkan fylldes med statister i bänkarna som blev utplacerade så det skulle se lagom fullt ut och där ingen sticker ut för mycket. Så kom kören på plats i koret och så den lilla barnkören. Och så Hannes som en i barnkören.

Regissören i mitten som ger instruktioner till kören, Harry sitter i bänken med kort grått hår. Adam i orange hoodie med sin ”mamma” mellan sig och Harry. Det är riggat för närbilder på Harry bakifrån.

Det sjöngs och repades, Hannes mimade på som bara den, gjorde sitt agerande där han skulle utbyta blickar med Harry (huvudrollen, vars syskonbarn han skulle vara). Adam satt i publiken med sin och Hannes’ ”mamma”, och det var typ hans jobb den här dagen, förutom att filma lite ingång sen på slutet. Scenen ovan är en överblicksscen, efter att den var klar blev det närbilder rätt upp i ansiktet på Hannes, det var tyckte han var lite ovant (nähä) och inte helt lätt att bortse ifrån kameran 😀

Dagens sista filmning var ganska många tagningar och varianter på när dom kom till kyrkan och gick in. Gå tätare, glesare, puss på kinden, ingen puss på kinden, hjärtlig kram, stel kram….

Det tog trekvart, sen var allt slut. Pang tjoff så skulle dom vidare till Sjöhistoriska och filma och där var inte vi med längre, vårt (deras) jobb var slutfört och vi packade oss ihop. Lite kort fick vi träffa julenissen också, Terje, som råkade gå förbi där utanför, och det var ju trevligt att ha hälsat på nissen så här tidigt!

Första filmdagen

Efter en förmiddag där jag satt i möte på kontoret i Solna medan killarna låg och såg på film i fikarummet blev vi hämtade av en runner (försöker svänga mig lingot, går sådääääär 😀 ) som körde oss till ett hus en bit norrut där inspelningen av julmiddagsscenen skulle spelas in.

Det är en helt vanlig villa där det bor folk, men det var nog ganska ommöblerat och fullt av rekvisita för att att ge en överväldigande känsla av jul. Längs häcken på gången in mot huset låg det vit markduk för där skulle det bli snö från VFX-gänget. I 12-gradig värme…

Efter en lunch ute i ett tält med varmluftskanon fick killarna gå in i en buss där dom skulle få kläder och kanske lite smink. Jag kröp in i ett väldigt märkligt sovrum på övervåningen där jag kopplade upp mig för eftermiddagens möte och fortsatte med mitt. Tänker att det är bra om inte mamman är och hänger över det hela alltför mycket och stör.

Klockan tre var jag klar precis samtidigt som jag blev utkörd från sovrummet för dom behövde börja rigga det för någon annan scen, bra tajming. Då fick jag en plats i det rum där dom satt och såg på det som spelades in för att se att det blev som dom ville ha det. Jag vet faktiskt inte vad det var för några som satt där nere, men de flesta var norrmän iallafall. Dom visste inte att jag var mamman till de två birollsbarnen, så dom satt och kommenterade och skrattade vilket var rätt kul att höra. Dom verkade väldigt nöjda med killarnas insats iallafall.

Vad dom gjorde? Jo det är en julmiddag där huvudrollsinnehavaren Harry (i vit skjorta i mitten) sitter vid julmiddagen flankerad av sina syskonbarn (Adam och Hannes) och så leker dom en lek där dom böjer apelsinskal nära stearinljus så att oljan från apelsinen fattar eld och det blir ett litet minifyrverkeri. Jag tror att plotten just där är att Harry längtar efter sin kärlek och sitter och drömmer sig bort till kärleken samtidigt som han lite stelt försöker roa sig med syskonbarnen.

Dom höll på en timme ungefär, sen var det klart och runnern kom och körde oss till hotellet. Eller…ja, sniglade sig genom rusningen i Solna iallafall. Det är ungefär 3 km mellan inspelningsplatsen och hotellet, och det tog 40 minuter att köra…helt sanslöst, jag är så himla glad att jag bor mitt i stan och har nära till allt och inte behöver pendla. Sista biten när vi såg hotellet hoppade vi ur bilen och gick – och gick förbi bilen som fortfarande stod i kö.

Första inspelningsdagen av två är genomförd.

Ett oväntat telefonsamtal

För 12 dagar sen fick jag ett telefonsamtal. Okänt nummer, så jag neggade det och tänkte att det väl var en säljare som vanligt. Så fick jag ett SMS istället som sa

Hej! Hittade Hannes på statist.se. Just nu håller jag på och castar norstalande barn till reklamfilm för Norska posten (inspelning i Stockholm), vill du slå mig en signal?

Så det gjorde jag, och fick prata med den fullkomligt överentusiastiske Vivvi, som alltså var på jakt efter norsktalande barn i typ Hannes’ ålder. Hon jobbade med en reklamfilm för Norska Posten som ska sändas i jul och som heter ”When Harry met Santa” i arbetsmaterialet (heter säkert inte ”arbetsmaterial”, utan nåt myyyycket coolare om man är i branschen, men ni fattar), och där hon ville ha Hannes till en biroll som barn till någon i filmen. Hon blev hyfsat lycklig när jag nämnde att jag har ett barn till som kan norska och som dessutom varit statist tidigare, så vips fick vi en beställning på korta filmsnuttar där A och H pratar norska och berättar lite om sig själva och som vi skickade in samma kväll.

Det känns som en evighet sen, men det är alltså mindre än två veckor sedan.

Imorgon åker vi till Stockholm, för på onsdag och fredag är det inspelning; ena dagen i en villa i Solna och andra dagen i Engelska kyrkan. Dom fixar förstås hotell (i Solna tyvärr men förståeligt) och hämtar oss på stationen imorgon kväll skönt nog.

Posten i Norge har visst teamat ihop sig med en stor HBTQ-organisation, så det sätter temat för filmen när tomten blir kär i Harry (om jag fattat det hela rätt). Hannes ska spela barn till någon och vad Adam ska göra…ja det har vi ingen aning om.

Tajmingen är helt värdelös – Oskar är i Schweiz för minnesstund för sin moster som gått bort, och jag har typ det mest obligatoriska mötet de senaste månaderna just på onsdag….och fredagen skulle jag varit i Malmö men det har jag avstyrt. Men det löser sig, allt ordnar sig, det här är en kul grej som vi fixar. Barnen får betalt och tycker det ska bli jättekul.

Eller som den överentusiastiske Vivvi säger ”ÄR dom supertaggade, ÄR dom det??!!”