Det blir en Tesla

På fredag nästa vecka kommer den; den blå Teslan som är ”vår”.  Drömmen om att köra Tesla blir verklighet. För ja, alla kunde inte släppa den drömmen som jag kunde, och då händer det grejer och nu blir det en Tesla.

Så fruktansvärt kul att den bilen ska bli vår (eller ja typ, leasing genom företaget) och jag ser verkligen fram emot att få lära mig den nya tekniken som kommer med bilen. Som tex autopilot, fickparkering (yes, den fickparkerar åt dig, tack Elon!) och andra små fiffiga features.

Och snygg är den förstås. Blå.

Och vår gamla Passat känner förstås på sig att något är i faggorna. Eller så är det reparationerna för 27 000 kr som vi inte ville göra på verkstaden tidigare i somras som gör sig gällande. I vilket fall så är det diverse lampor som lyser upp som en julgran på instrumentbrädan (”motorfel, åk genast till verkstad” – det kan väl inte vara nåt farligt va? Nä kör in i en ficka och starta om. Se! Lampan slocknade!), och det är ju aningens stressande i längden.

Men på fredag börjar det nya livet. Tesla-livet, yay!!!

Elbil

Vissa drömmar är mer realistiska än andra. Drömmen om en Tesla som nästa bil tillhör väl de som är lite mindre realistiska nu när vi bor i Sverige. Vi skulle köpt en när vi fortfarande bodde i Norge och dom kostade hälften så mycket, men det är lätt att vara efterklok.

Jag kan släppa den drömmen och gå vidare i den verkliga världen (börjar bli smått desperat nu när den bilen vi har börjar falla ihop bit för bit efter många års trotjänande), men alla kan inte det. Så maken lyckades boka en lånebil hos Tesla i Sisjön som jag skulle hämta upp på väg ner från Orust en dag.

Att det var jag som skulle hämta den tror jag inte bara var en tillfällighet (även om det rent logistiskt var det som funkade bäst), utan det var nog dels för att sälja in bilen hos mig och dels för att han nog tror att jag skulle dra mig för att köra den på samma sätt som jag i mesta möjliga mån drar mig för att fickparkera. Så därför tror jag han fick mig att hämta den. Annars hade det ju bara varit att boka en annan dag när jag inte var på Orust. Typ.

Men jag har inget emot att prova nya bilar, så på’n bara. Och det är ju enda chansen att få köra Tesla.

Ja så här ser visst en bil för en miljon kronor ut, ståendes på vår parkering i Åsa. EN MILJON folkens, sug på den!

Det är väl här någonstans jag ska muttra något om att SÅ speciellt var det väl inte att köra, överprisat blaha blaha, inget för mig, dåligt med utrymme, svår att förstå sig på och så vidare.

Men nej. Jag kan inte.

Efter en kort intro av försäljaren som förklarade hur man gör när man kör den (har man kört automat så kan man köra Tesla, end of story) så gav jag mig iväg. Och det var som en dröm (ja verkligen en dröm på så många sätt…); lätt att köra, tyst som bara den, fantastisk motorbroms som i princip minimerade behovet av den vanliga bromsen förutom när man verkligen skulle stå still och bra acceleration. Kan man säga. Inte för att jag fick prova det sistnämnda när jag köade mig ner till Åsa, men maken visade senare på kvällen med all önskvärd tydlighet hur snabbt den kan axa (=väldigt. Inga problem att köra om med den där)

Köa ner till Åsa ja. Det är nämligen så att man inte behöver köa själv, bara sitta i kön. Bilen har autopilot (om man vill) och håller då själv hastighet och avstånd till omkringliggande bilar.

Perfekt för alla SMS-ande bilförare (not). Du ser i kontrollpanelen var din bil är och var andra bilar finns i förhållande till dig. Över är hastigheten (19 km/h, inget vidare) och nere till vänster om min hastighet är hastighetsskylten. Kör man Tesla kan man inte säga att man inte vet vilken hastighet det är på vägen.

Panelen till vänster, den blåröda, är vilken musik som spelas just nu. När man kör navigation är det det som syns där. Under det är en batterisymbol som förutom fyllnadsgraden på batteriet även visar hur många mils körning man har kvar (371 km).

Till höger är energiförbrukningen i kW. Den blir grön när man motorbromsar för då laddas batteriet, och röd när man gasar obviously.

Otroligt najs bil, jag vill gärna ha, men ser inte att det är särskilt realistiskt, så jag nöjer mig med att jag har fått provköra – inte det sämsta det.

Jag vet att alla inte nöjer sig med det, så vi får väl se vad som händer.