Hemma igen

Igår kom vi hem. Jag som vanligtvis brukar vara väldigt vemodig när jag inser att resan är slut kände inget speciellt. Vemodet var där, men mest en tomhet faktiskt. Den här semestern var jätteskön, vi har badat och solat och sett lite av ön. Barnen har för det mesta varit sams, de har badat massor och frossat i onyttigheter på all inclusive-buffén (jello och kokoskakor bland annat).

Men fy fan va trist, rent ut sagt. Bara vara på hotellet, äta den där urtråkiga maten, bada i pool, ligga och sola….Den dagen vi var uppe i bergen var det ett väldans gnäll på somliga emellanåt, och det blev otroligt tjurigt när jag himla gärna ville ut på en tur till två dar senare, så den blev inte av. Jag tvärledsnade och har ingen lust att gå ut på tur med sura medresenärer, så då får det hellre vara. Så då blev det mer hotell och mer pool. Blä.

Jag är SÅ färdig med all inclusive-grejen. Två gånger blev det; Sardinien 2015 och så Gran Canaria 2017. That’s it, från och med nu är det bara riktiga semestrar, något annat är inte värt pengarna.

Over and out.2017-12-28 13.56.19.jpg

Prestigefyllt jobb i Vatikanen

Tänk dig att du är ny på jobbet. Du bor i ett lätt krisdrabbat land där det inte är helt lätt att få jobb, men DU har klarat det! Dessutom är jobbet hos en som har tumme med Han Där Uppe, och du ska jobba med något högst ansvarsfullt nämligen att vakta honom som har tumme med Han Där Uppe. (Ja för det är alltid en han. En han som inte får ha någon hon hos sig, eller en han heller för den delen.)

Anyway, du har fått DET DÄR jobbet, kommer spänd och full av förväntan första dagen. Blir visad in i personalingången, omklädningsrummen, kaffemaskinen och allt annat som är viktigt på varje arbetsplats, och så ska du tydligen ha arbetskläder. Kul, det brukar ju vara lite snoffsigt med arbetskläder.

Och så kommer de med en uniform som ser ut som en kombination av Ronald McDonald och GB-gubben – och den ska du ha på dig medan miljontals folk flanerar förbi. Till råga på allt en lustig mössa.

Antiklimax, så gick det med den yrkesstoltheten….

Men dom verkar ta det med gott humör iallafall, Schweizergardisterna!

 

Snabbvisit till Rom

När det har gått tillräckligt många födelsedagar utan att man har kommit på en roligare present att ge än kalsonger, slips eller ny skjorta, då är det dags att tänka lite. Det gjorde jag för ett tag sen, och kom fram till att jag skulle vilja ge kärestan en resa med den trevligaste och mest okomplicerade människa jag känner – nämligen mig själv.

Sagt och gjort, och i september beställde jag en resa för två personer. Jag hade engagerat min mans chef och bett honom göra en heldagsbokning i kalendern med honom så han var obokad i övrigt, och det gjorde han verkligen. En strålande glad respektive kom hem en dag och berättade om det otroligt spännande heldagsmötet som han skulle vara med på med ett väldigt intressant tema och profilerade deltagare. Jag tror visst att vi hade tagit i lite när vi bokade möte, Mattias. Fallhöjden höll på att bli ganska stor, och större blev den när det kom närmare med det här spännande heldagsmötet.

Men han tog det bra när min pappa plötsligt satt i soffan i torsdags kväll och sa att han skulle passa barnen i helgen, och jag föreslog att det skulle packas.

Det blev Rom. Första gången för honom, andra gången för mig. Mycket sten. De flesta har du säkert sett på bild eller i verkligheten.

Blandad känd romersk sten.

Vissa saker MÅSTE man se när man är i Rom; Basilika St Pietro, Vatikanstaten, Colosseum, Spanska trappan, Fontana di Trevi, Pantheon och en mängd annat (som rätt ofta är sten på ett eller annat sätt). Utöver det bör man passa på att äta en massa god mat, dricka gott vin, äta mängder av den underbara italienska glassen, och strosa runt och bara vara så där kär och romantisk som man ju MÅSTE vara när man är på tu man hand utan barn.

Så det blir fort lite stressigt.

Men det gick bra, ett stort antal av målen hanns med, och så här i efterhand undrar jag varför en del saker blir turistmål. Spagna, till exempel. Det är en trappa. En trappa i sten. Lång och bred (även om jag ifrågasätter att den är Europas bredaste, som påstods) och byggd för att en rik man en gång skulle ha en fin trappa från sitt hem upp till kyrkan han gick till. Men ändå, det är en trappa och inget mer.

Spanska trappan, ett av Roms stora turistmål. Kortet är visserligen taget högt upp i själva trappan, men det var då det blev fint av julbelysningen över shoppingatorna.

Colosseo är ju magnifikt, det går inte att säga annat.

Alla har kanske inte sett hur mycket trafik det faktiskt är precis runt Colosseo. T-banan går precis utanför – ganska överväldigande att komma upp ur djupet och ut genom dörrarna och så står Coloseo där 🙂

Och så förstås Fontana di Trevi. Jag blev så överraskad över folkmängden där att jag glömde ta kort på själva fontänen, men de flesta vet nog hur den ser ut.

Och så fanns det kuriositeter av annat slag; kiosker som sålde Kodakfilm. Those were the days!

Exotiskt; butiken säljer Kodak film!

Hem alltför tidigt dessvärre, men man kan ju alltid komma tillbaka – även om vi glömde att slänga en peng i Fontana di Trevi, något som tydligen ska garantera att man kommer åter. Jag tyckte det hade varit skojigare att slänga ett American Express Gold i fontänen och se hur länge det dröjde innan någon försökte fiska upp det, men vi hade inget tillgängligt så det får väl vara till nästa gång.

Klantig-turist-kontot är belastat

Väder är ointressant i mitt tycke; det är vad man gör med dagen som är det som betyder något. Så efter två dagar med regn tänkte vi ta oss till Växbo och deras tygbutik. Växbo är ett ställe där man tagit upp tillverkning av gamla tyger i gammal stil på samma plats som det varit i evigheter, och med de gamla maskinerna som redan var där.

Verkstan i Växbo där tillverkningen sker i de gamla maskinerna, som fortfarande körs med hålkort (!)

Hittade ett väldigt fint lila tyg som jag ska göra en klänning av, och så ville jag ha en halvmeter av ett grönt att göra en handväska av. I andrahandssorteringen är det långa stycken som ligger, så jag tänkte att jag köper från förstahand. Bad om en halvmeter av det jag ville ha och gick till kassan.

–  380 kronor tack så mycket. AJJ!!

Så det blev på idiotkontot att inte fråga om priset först, utan bara anta och sen betala. Det andra tyget jag köpte var nästan två meter långt och kostade 600…