Rörande vänskap

Adam hade en bästa vän. Hon var fem år och han fyra och dom lekte jämt jämt jämt i barnehagen. Dom samlade rostigt skrot när dom var på tur för att dom skulle bygga en rymdraket, dom hade ”hemliga” rum/slott/bilar/rymdskepp bakom buskarna i barnehagen där dom gömde allehanda skatter som dom hittat (kottar, bark, en trasig boll…), dom byggde LEGO i massor och lekte med sina nybyggda flygplan i det oändliga. När det var maskerad hade hon alltid en bubblig muskel-Spidermandräkt som Adam beundrade, och när hon fyllde sex år fick hon en kudde med Spiderman och sitt namn på av Adam.

Sen hände det oundvikliga; hon slutade i barnehagen för att börja skolan till hösten och Adam klev upp i äldstegruppen istället. Emellanåt har han pratat om Anniken och att han saknar henne, men vi har inte tänkt så mycket på det – eller så har vi tänkt att det säkert är ensidigt hos honom som är kvar i den vanliga miljön men att hon glömt honom eftersom det hänt så mycket nytt i hennes liv. Hon bor bara några kilometer bort, så det är inte all världen att ta sig dit, men vi har bara gjort det en gång.

Igår bröt han ihop fullständigt och var så enormt ledsen över att Anniken inte är kvar, att han inte har några vänner som hon, att dom han brukar leka med är bästisar med varandra och han inte får vara med (vilket inte är riktigt sant, men känslorna svallade över lite. Kan man säga.) och att INGEN är som Anniken. Okej säger den ömmande modern (eller iallafall jag), vi kan väl ringa och höra om hon har lust att ses någon dag då? (Vilket egentligen betydde ”Vi kanske ska ringa först och höra att hon kommer ihåg dig och om hon har lust att ses någon dag”)

Så det gjorde jag idag. Det visade sig att Anniken inte på något sätt har glömt Adam. Hon hade för några dagar sedan pratat med sin mamma om Adam, att hon saknade honom och att ingen var så snäll som Adam. Med tillägget ”han låter mig få bestämma allt när vi leker” 🙂

Jag blev så rörd så jag fick tårar i ögonen. Här går man som vuxen och tror att de små glömmer varandra, att det kommer mycket nytt osv osv, men det gör dom inte – iallafall inte de här två.

Jag tror jag lärde mig något av den lilla händelsen. Jag är inte klar över vad, men att en femåring och en sexåring går på varsin kant och saknar varandra finns det något att lära sig av, det är jag säker på.

Vad gör EU med alla pengar egentligen?

De flesta vet att det kostar en massa att vara med i EU, allt beroende på hur stor eller liten man är. Det kostar en hel del  att inte vara med i EU också för den delen; tex Norge ger en hel del pengar direkt in i EU, plus att det mesta i landet ska EU-anpassas (tex ska lekplatser vara EU-certifierade och bilar genomgår ”EU-kontroll” med jämna mellanrum).

Men vad gör dom med alla pengarna?

Det är inte så lätt att få överblick över vill jag tro, men jag ska gärna ge ett litet bidrag och tala om vad en del av pengarna går till: Innovation

Vad är det då? Bidrag till någon som sitter på en kammare och tänker? Pengar till ett företag som kommit på något som ingen vill köpa och som därmed behöver bidrag för att hålla de anställda med lön? Pengar in i konstiga institutioner på obskyra och okända universitet och som ingen ser röken av?

Kanske det, men det går även till något mycket konkret och positivt, som jag tänkte förklara med ett exempel som är helt påhittat.

Den lilla firman X har 50 anställda och sysslar med rensning av rör, tex i livsmedelsindustrin och på sjukhus. Dom har en liten grej som går igenom rören och med hjälp av någon viss teknik ”spränger” bort avlagringar i rören så att det inte blir föroreningar i tex dricksvatten eller i den mat som tillverkas i matfabrikerna.

Avlagringar i rör är ett jätteproblem i en annan industri; oljeindustrin (och det är sant). Rören som drar upp råoljan får som en cementbeläggning på insidan och det blir trängre och trängre. Emellanåt tar man upp rören (dvs stoppar produktionen) för att rensa rören, tex med den här prylen som firman X tillverkar. Det kostar stora summor att stoppa produktionen för den här rensningen, så därför har man en idé om hur man kan vidareutveckla den här rörgrejen så att den kan gå igenom röret utan att man behöver stoppa produktionen = INNOVATION!

Men lilla firman X har inte pengar för att vidareutveckla den här idén; den dagliga driften tar alla resurser redan och man kanske inte har kompetens för produktutveckling hos sig och har inte råd att hyra in. Eftersom de är så små (färre än 250 anställda) kan dom söka utvecklingsstöd inom EUs så kallade Seventh Framework Programme (FP7). Då går dom ihop med ett antal andra företag som också har intresse av att den här produkten blir bättre; någon kanske vill tillverka den, en annan vill äga patentet, en tredje sälja tjänsten till oljeindustrin osv, och bildar ett konsortium som gör en ansökan till EU.

Om EU tror på den här idén och tänker att den kommer att bidra positivt så får dom beviljat stöd och det upprättas ett projekt. Men det börjar inte regna pengar över X för det; de måste bidra med viss egeninsats i form av oavlönad tid i projektet, men deras kostnad för att få det här utvecklat av andra blir minimal jämfört med om dom hade gjort det själva.

När de andra företagen i konsortiet har tagit fram en fungerande produkt och prototyp lämnas lösningen till de i konsortiet som ska ha den och så får de göra vad de vill med den. De kan ju tex sälja patentet och tjäna pengar på det, eller få någon att investera i firma X och börja tillverka produkten så den kommer ut på marknaden och löser en massa problem.

Good shit helt enkelt som skapar massor av jobbtillfällen och driver den tekniska utvecklingen framåt. I like!