Första vårdagen?

Idag var nog den första riktiga vårdagen. Därmed inte sagt att det kommer att vara vår från och med nu – nä det hoppas jag verkligen inte, då kan jag ju inte åka mer skidor, och det är jag inte klar för, men det brukar ju alltid komma en första liten föraning om våren vid den här tiden.

Och den föraningen var idag.

Fika i Tinkern (vår närmaste park) i värmande sol och droppande snö. Underbart!

Vi hade med oss chokladbitar också, annars vet jag ett ställe i parken där det växer choklad...
Vi hade med oss chokladbitar också, annars vet jag ett hemligt chokladställe i parken. Hannes vet också för han var med när vi hittade det, men han har glömt var det är, hihi…

Snart är det vår, börja ladda!

Den mörkaste tiden för säsongen är över, det är ljust när man går och hämtar i barnehagen, snön smälter/regnar bort och man är mer blöt än kall om fötterna. Ett varsel om att det snart är vår. Fast alla vet att det är ett bedrägeri – det är så här ett kort tag och sen tar vintern ett nappatag igen när man precis fått upp värmen lite och hittat igen regnkläderna sen i höstas.

Men likväl, några rundor till på längdskidor så är det faktiskt vår om inte allt för länge. Och jag längtar till våren. För trots att jag varit i vintersportens underbara land i några år nu så har inte den snöälskande människan riktigt kommit ut ur min inre garderob, och ärligt talat tror jag det dröjer innan han/hon gör det.

Och för att ha något att se fram emot och som kan motivera mig lite att inte bara vara i mitt ide har jag anmält mig till Sentrumsløpet. Det är 10 km i Oslo centrum; start på Universitetsplassen på Karl Johan, upp i Slottsparken, över Frogner  och upp längs Frognerparken, ner genom Frognerparken, upp Bygdøy allé, ut Rådhuskaia, runt fästningen, upp genom horkvarteren (!) och tillbaka till Universitetsplassen.

Sentrumsløpet, løypekart 2013
Sentrumsløpet, løypekart 2013

Jag har gjort det en gång förut, 2010, och det var jättekul. Det gick inte så himla fort, men jag tog mig igenom med topphumör och mådde hur bra som helst.

Den gången sprang jag med Frida (i hundra meter, sen kom vi ifrån varandra), och den här gången har jag utmanat två kära damer. Får se om dom nappar på det – dom är i allafall 100 ggr mer i form än jag, men det säger nog inte så mycket.