Hej Frankfurt!

Killen bredvid mig på flyget nyss brydde sig inte om att det var 6 grader och regn i Frankfurt, för han skulle till Nigeria för att jobba offshore. Han var engelsman och hade haft en firma i England som kopplade el på båtar (ja lite förenklat då, el är ju inte min grej precis). Sen sålde han firman och skulle leva det goda livet på Cypern med dykningen som hobby och huvudnöje. Rätt snart hade han, trots sina tidigare intentioner om att slappa, köpt en dykarfirma och nu jobbar han med det. I tillägg till det jobbar han offshore i Nigeria och kopplar el på borrningsbåtarna (tydligen inga plattformar i Nigeria), så nu är det goda livet mer än gott för honom – 4 veckor på och 4 veckor av då han är hemma i Limassol och jobbar med dykning. Låter som en bra kombo om du frågar mig. För övrigt är 70% av hans dykarkunder ryssar, så han har fått anställa rysktalande personal för affärernas skull.

Jag älskar att flyga. Eller, egentligen är inte själva flygresan så spännande men det är allt runt omkring. Min resa börjar när jag sätter mig på flygtåget; då kopplar jag bort allt annat och har mentalt redan åkt nästan bara jag kommer ner på perrongen. Incheckning är ju en dröm numera när det finns automater överallt (eller en mardröm när man inte har giltigt pass…), security är ju en rätt trälig och meningslös process, men SEN när man kommer ut i själva avgångsområdet…aaahhh..

Tyvärr flyger jag mest inrikes numera och lilla Gardermoen är ju den största i Norge så det inte så spännande direkt, men idag är jag några timmar på FRA i Frankfurt. Stoooooor flygplats, det vet jag för för 10 dagar sen sprang jag från mitten ut till ena änden och tillbaka igen på 25 minuter och det var förbannat långt. Men nog om det.

Passköerna var brutallånga och det är ju trist om man har bråttom men det har inte jag idag. Om man inte har bråttom hinner man se alla olika nationaliteter och människotyper som samlas på en (stor, internationell) flygplats; de kostymklädda förstås med sina laptopväskor som man ser reser ofta i arbetet, de som försöker se lite viktiga ut men som har billiga kostymer med dålig passform o stressad blick, familjerna från Fjärran Östen med klasar av barn män o kvinnor som alla ser ut att höra nära ihop, passkontrollörer i skottsäkra västar (!) som stämplar passen (!), turisterna, pensionärerna, pass från de mest exotiska länder och människor som talar alla möjliga språk fladdrar förbi – om man har tid att titta alltså.

Nu har jag hittat en liten oas i ett hörn på A-området på terminal 1. Här finns det finns tidningsställ, en kaffeautomat, några bord o stolar och stora fönster med lite flygplan utanför. Kaffet är gratis och helt ok, tidningarna är mest tyska men även några engelska o amerikanska.

Snart är jag hemma hos lilla familjen igen efter 10 härliga dagar. Life is sweet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.