Reality check

Klockan fyra på morgonen ringde porttelefonen. Ingen väntade besök just då, och med tanke på skrikandet på gatan (förmodligen från samma person som ringde på) så var det någon som var på väg hem från festandet på stan, alternativt på väg till efterfest som då antagligen var i vårt hus. Även om vi inte hörde något.

Vi öppnade iallafall inte, tänkte att om någon ska på efterfest öppnar väl den på festen, och om det är någon som ska hem så får dom väl upp nyckeln så småningom. Har dom tappat den måste dom ju ändå ringa låssmeden.

Men det var ett jävla liv och någon öppnade tydligen porten, för personen kom in och fortsatte yla i trapphuset. Men vänta, det var inte fyllebröl som hördes – själv trodde jag det var någon av ungarna som hade börjat skrika och kvicknade till lite. Då var O redan på väg ut i trapphuset i bara mässingen. Jag trodde han skulle ropa åt vem det nu var att dämpa sig lite (överdrivet tyckte jag, så många våningar är det inte i huset att det tar särskilt lång tid för någon att komma till rätt våning), men somliga vaknar till fortare än andra så han hade fått med sig mer av ylet och var på väg ut för att hjälpa till.

Jag kände knappt igen tjejen i trappen – helt svart med utsmetat smink i hela ansiktet, håret som en stor rufsig tova och rätt så ostadig på benen, och skrek osammanhängande gjorde hon. En karl var bakom henne, lugn och stilla och såg lite bortkommen ut men såg till att hon togs om hand av oss och så gick han.

Det visade sig att bakom allt det svarta i ansiktet var vår granne. Hon hade precis blivit fasthållen och rånad av en man några hundra meter längre upp längs Gabels Gate, när hon var på väg hem. Hon hade kämpat emot bra tydligen (gjort sig ganska illa i handen) men kunde inte hindra honom från att ta handväskan. Han sprang iväg och hon sprang hemåt. Längre ner ligger ett hotell, där hade den lugna mannen hittat henne och följt henne hem helt enkelt.

Rånaren hade på bruten engelska försökt prata med henne, men hon hade varit avvisande och då hade han tydligen blivit förbannad, krokat armen runt henne och snott väskan. Hon blev såklart rädd att det skulle hända mer och drog till så hårt hon kunde och han stack.

Jag som själv blev av med plånboken för inte så länge sedan tänkte att det här med spärrning går ju både fort och enkelt, men så var det inte. Bortsett från att finmotoriken inte var helt på topp (full och nyrånad på samma gång) så överraskade DNB med att inte ha direktservice vid spärrning, utan hon fick stå där och knappa in 1 för spärrning av kort, sitt personnummer, något annat ochså vänta i telefonkö i 3 minuter…hallå?! Det är otroligt kasst tycker jag. När jag behövde ringa och spärra (svenska SEB och norska Skandiabanken) var det ett direktnummer som bara var för spärrning och där det var en person som tog emot direkt, ingen knappning.

Polisen däremot svarade direkt och sa att dom skulle skicka en bil – wow! Inte lika wow när bilen en halvtimme senare inte hade kommit, men man kan ju förstå nedprioriteringen då det faktiskt inte varit en våldtäkt. Det som var konstigt var väl snarare att dom i första vändan sa att dom skulle skicka nån.

Direktnumret för att spärra mobilen hos Telenor fick vi inte ens någon kopplingston på, sopigt.

Under den där halvtimmen som vi höll på och försökte få spärrat allt möjligt samtidigt som vi försökte få tag i mor, bror, pojkvän, vänner, morbror och andra som kunde tänkas hjälpa till (utan att lyckas) så blev hennes puls lite lugnare iallafall och hon gick och la sig i vårt gästrum med våra mobiltelefoner så hon om hon ville kunde fortsätta att försöka få tag i folk.

När vi kom upp några timmar senare låg det en lapp där hon sa att hon fått tag i sin morbror och åkt dit. Nu på eftermiddagen kom hon förbi tillsammans med sin bror och såg lite piggare ut. Skönt att det har löst sig, men jag önskar henne inte allt jobb med att få igen det som var i handväskan, även om det nog går lättare för henne än för mig eftersom hon är i sitt eget medborgarland.

Det värsta av allt är nog att hela väskan (förutom pengarna som var i plånboken) ligger i någon soptunna här i stan. Möjligen att han tagit mobilen och ringt med ett tag tills han tröttnade. Andra rånet/stölden på kort tid ganska nära vårt hem; härligt. Det ena på en mamma med två småbarn mitt på eftermiddagen en lördag, det andra en ung tjej på väg hem från krogen i morgontimmarna mellan lördag och söndag.

Men otroligt sopig service av Telenor och DNB, skäms på er.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.