Idag är det ett stort jubileum, för idag är det 25 år sedan Montrealprotokollet signerades. I Montreal får man anta. 24 länder skrev på att dom lovade att fasa ut CFC-gaserna ur samhället.

Montrealprotokollet? CFC? Ozondagen?

Många kliar sig i huvudet, för visst var det ett tag sedan det var som mest på tapeten i pressen – att vi skulle bli sönderbrända, att hålet över Sydpolen höll på att bli så stort att allt sögs in i det (eller det var kanske svarta hål förresten, never mind) men iallafall att isen skulle smälta rekordfort och pingvinerna få simma helt nya distanser.

Användandet av CFC-gaser – Klor-Fluor-Karbon eller Drivhusgaser var på var mans läpp och vi visste alla att de fanns i sprayflaskor, kylskåp och annat i vardagen. Problemet var bara hur man kunde köpa produkter utan CFC närd det inte fanns några tillgängliga?

Den stora nyheten är att vi faktiskt nästan HAR utrotat CFC-gaserna; ozonlagret är fortfarande tunt, men det minskar inte längre utan börjar faktiskt tjocka på sig igen på sina ställen. Genom Montrealprotokollet (som så småningom skrivits under av nästan två hundra länder) har vi människor genom ändrade regler och ändrat beteende fått ner produktionen av CFC-gaser från 1 800 000 ton till futtiga 45 000. En smått otrolig förändring, så ge dig själv en klapp på axeln nu.

Vi KAN göra förändringar genom politik, det ÄR inte omöjligt, bara vi fokuserar och ger oss tusan på det!!!