Vadå civilkurage?

119-courage-do-on-ebrave-thing-today-then-run-like-hell

Jag gillar att tro att jag är en rättfram person, en som inte bangar att säga vad jag tycker om det finns en anledning. Jag vill också gärna tro att jag har lätt för att prata med främmande människor om vad som helst även om vi inte är helt eniga.

Men varför klarar jag inte av att säga till en person som har fötterna på sätet på tunnelbanan att ta ner dom,  eller säga till någon som ”råkar” tappa papper eller skräp på marken att plocka upp efter sig? Eller be dom där skitjobbiga högljudda falskt skrattande tjejerna som bara vill höras att dämpa sig?

Vad tror jag att de ska göra? Slå ner mig? Dra kniv? Peka finger?

Nä jag tror det är värre än så. Egentligen är jag nog rädd att dom ska kalla mig kärring och få mig att känna mig gammal. Ja för vilken ung(domlig) person bryr sig om ifall det blir lite smuts på sätet? Jag sitter ju ändå redan på ett annat säte. Och skräpet på marken – det blåser ju bort snart ändå eller så kommer någon annan att tar upp det. Och vad spelar det för roll om brudarna är högljudda, alla vi andra har ju ändå hörlurar på med musik och pratar ändå inte med varandra?

Men om man inte säger ifrån kan man inte påstå att man är med och förändrar, och vad bidrar man DÅ med i samhället?!

Om man inte röstar kan man inte klaga på politikerna, och om man inte ens säger ifrån om såna småsaker som skräp och smuts kan man inte säga att man är med och försöker förändra till det bättre. Röstar är ju en fegissak – gå in bakom ett skrank och lägga en lapp i ett kuvert…

Så eftersom jag tycker att dom gör fel men inte vågar säga till är jag en kärring, men av den värre sorten – en FEG kärring. Blä.

Drömmer mig bort

Kort efter att man kommer hem börjar man så smått att drömma sig bort igen. Så även jag själv. Så här kommer lite retroaktivt om min minisemester på Cypern.

Den första kvällen sa Totis själv -”Tja om vi skulle ta och grilla ikväll??” och bara en idiot säger nej till något sådant. Själv hade jag aldrig vågat framföra min önskan eftersom det ju tar lite tid att fixa och inte direkt sköter sig själv.

Så off we went och köpte kött och sjeftaljes hos Rodolfo, mmmm….

jag drömmer mig tillbaka, bort från iskylan här i Oslo till mitt happy place (HALLÅ DET ÄR FJÄRDE APRIL NU, PLUSGRADER TACK!!!)….happy place…..happy place….oummmm….oumm….

Den perfekta kocken lagar perfekt souvlaki.
Den perfekta kocken lagar perfekt souvlaki.

 

Perfekt grillat
Perfekt grillat

Det här var innan den ekonomiska krisen rammade landet en vecka senare, så därför var vi extra ovetande och glada.

oummmm…….oummm…..happy place….