Blä

Den tidiga kvällen har varit mycket trevlig i goda kollegers sällskap, men ändå är jag en hög av deppighet. Varför?
Femåringen skulle ha med sig en kompis hem från barnehagen idag, något som vi försökt att få till länge utan att lyckas men idag skulle det alltså bli av. Det hade jag och kompisens mamma kommit överens om. Valet var mellan igår eller idag, och det blev idag. Igår var O på AW med jobbet och därför tyckte jag det var mer praktiskt med idag. När jag skulle på AW med mitt jobb….

Tanken från min sida var att eftersom AWn var
1) I kantinan på jobbet, dvs inte särskilt trevlig miljö
2) med mina kolleger men ingen jag visste om, dvs det kunde gott ha blivit en 15-minutersträff
3) kl 16
så tänkte jag att jag nog skulle vara hemma senast 18.

Berömda sista ord, för även om vi inte var så många så var det himla trevligt. Vi drack lite öl o vin, åt lite pizza, snackade skit, hade quiz (jag och Gyda vann!!!!), lyssnade på musik och bara umgicks. Jag hade ett öga på klockan hela tiden och konstant dåligt samvete.

För förutom att jag lovat komma hem tidigt så skulle jag dessutom springa mitt fjärde pass i Runkeepers motionsprogram – en sak vars sannolikhet inte precis ökar med ökad vinkonsumtion. Så dubbelt dåligt samvete; jag var inte hemma och hjälpte maken med 3-4-5-åringsgänget och jag var inte och motionerade.

Som lök på laxen fick vid sjutiden jag ett meddelande från O som sa ungefär att det var snyggt arrat av mig att fixa till det så jag inte var hemma den kvällen jag bjöd in A’s kompis. Och där satt jag och hade det jäkligt trevligt, mot vad jag hade trott. Då började dom plocka fram spel och det blev ännu bättre, så då drog jag mig hemåt med det bittra meddelandet från O ringande i huvudet.

Självklart missade jag T-banan med en minut så jag tog buss istället, och självklart var bussen en mjölkrunda som tog extra lång tid, och självklart missade jag trikken när jag kom till Jernbanetorget så jag fick gå från Solli – allt för att jag skulle känna mig extra mycket som en svikare.

Jag tränade inte, hjälpte inte maken hemma och till råga på allt hade jag trevligt. Förfärligt av mig. Blä.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.