Bruten arm

Så har man haft sonen gåendes runt med en ”lite” bruten arm i flera dagar och väntat på att det ska gå över. Det var i tisdags som han och en kompis lekte när dom var på väg till hiphop’en och jagade varandra ute. Kompisen vann, dvs han fick fatt i A och de tjongade in i en vägg. Så som ungar gör. Skrik förstås och smärta i armbågen så det blev ingen hiphop den dagen.

Blått bandage. Happy happy!Vi åkte hem, ont i armen men diverse klämmanden på den visade att det inte var så farligt. Och så har det varit sen i tisdags; ont i armen vid rörelse men inte annars. Han har inte kunnat spela fotboll i skolan men varit domare istället och inte sagt något särskilt om att han haft ont.

Vi trodde fortfarande att det var en stukning, spricka eller något annat litet som ingen läkare skulle vilja se på och som skulle gå över på några dagar. Tills på fredagen när det fortfarande var känsligt och inte verkade bli det minsta bättre.

Till Legevakten, röntgen, snabb diagnos som sa just att det var ”lite” brutet. För mig lite oklart hur något är ”lite” brutet, men ok. Gips, blått bandage (ja man får välja färg nu för tiden) och one happy camper. Och inget mer ont…

Så nu har man ju fett med dåligt samvete för att man inte gick till läkaren direkt, men Adam är mest glad för att han har ett coolt gips. Och att han fick glass på kvällen (varje förälders patetiska försök att täcka över sitt eget dåliga samvete).