Jag har inte dåligt samvete för mitt TV-tittande längre

Netflix är min bäste vän i TV-soffan. Ja förutom Sørlandschips då förstås, men dom får vänta till helgerna.

TV idagEfter att barnen lagt sig och man har en timme ungefär tills det är dags att börja lägga sig själv, då är det så mycket nyttigt och förnuftigt man ska hinna med. Plocka i eller ur diskmaskinen, kanske städa lite, läsa morgontidningen man aldrig hann med på helgen, plocka efter kidsen, fundera på vad A ska ha i matpakken i skolan imorgon (för vi bor ju i ett stackars fattigt land där man inte har råd att ge barnen mat i skolan) men ÄRLIGT TALAT…

Ibland, rätt ofta faktiskt, orkar jag bara inte. Den där lilla strunttimmen vill jag bara sjunka ner och inte göra NÅGOT.

Och jag tänker att jag kanske ska se vad det är på TV – att om jag ändå ska sitta och stirra slött så kan jag ändå få med mig något matnyttigt. Så börjar jag bläddra bland kanalerna. Kom ihåg att det är Prime Time ca 20:30 vi talar om här, dvs inga obskyra tider direkt. Men det bjuds alltså:

Nyheter, nåt standup-program, sport, Pantlånarna i Las Vegas, Pinsamma sjukdomar, Maria Montazamis vänner, Little Britain (ok iofs), How I met your mother, Teenage Mom, Lyxfällan, Kakekrigen, Master Chef Australia, Top Gear och så vidare, och så vidare.

WTF??!! Nej jag måste inte se dokumentärer om D-day eller djupa filosofiska program om människans inre navel, men det finns väl ett mellanting? Är det så illa att så många människor vill se Pantlånarna i Las Vegas och Maria Montazamis vänner, att det är vad som går på PRIME TIME på TV?

Då kan jag tryggt slå över till Netflix och forsätta på sjätte säsongen av Bones utan dåligt samvete.

Ciao!