Terapigöra

Det ska bli en prinsessklänning (vad annars? ) till H. Önskemålet var från början en vinröd (för det var den han provade hos kompisarna i måndags) men när han fick se den gröna krossade plyschen jag hade hemma föll han direkt.

image

Jag tänker köra hela rasket på den med foder och dold dragkedja. Har redan satt nivån när jag gjorde guldrutorna på den  -tyget är egentligen omönstrat…

Kanske är det överdrivet jobb att lägga ner på en fyraåring som inte har vett att uppskatta arbetet, utan som snarare står bredvid och undrar när det är klart, men det har med stolthet att göra. Att veta själv att man gjort ett gediget arbete.

Och DET kommer det här att bli. Stay tuned för mer info om syprojekt nr 203. Eller 204. Börjar tappa räkningen, inte bra. Ordnung muß sein!

Vinter i flera dagar

Där jag bor tycker man om vinter, så är det bara. Man längtar efter snö och minusgrader så man kan gå ut och åka skidor. Längs eller utför, vilket som (men helst längs). Jag försöker verkligen att anpassa mig, att tycka om vinter och snö, men face it – Jag gör inte det.

Nu är det tredje januari och vi har knappt sett en snöflinga här i Oslo. Folk börjar bli desperata efter det vita guldet och att få hiva sig ut i skog och mark på olika typer av trälagg, men jag har redan fått mitt i Trysil. Fyra – fem dagar med härlig snö och skidor tre dagar i rad på Trysilfjället håller mig mer än nöjd en tid framöver.

Fast det ÄR mysigt med snö, bara inte just där JAG bor. Lyckligtvis bor jag i en stad där det kan vara barmark där man vistas i det dagliga och sen snö en halvtimme härifrån – både snö och ändå inte = PERFEKT. Problemet just nu är bara att det inte är snö någonstans i Oslotrakten. Men det kommer väl.

Krysset visar var skatten finns.
Krysset visar var skatten finns.

I Trysil blev det en runda runt berget. Lite för mycket uppförsbacke för otränade mig, men det gick iallafall och jag hann hem innan mörkret föll (men inte mycket mer…). Jag är bara SÅ dålig på att åka skidor, men det är okej, jag kan leva med det. Bara tråkigt att alltid åka själv eftersom jag är så kass, men det funkar väl det också.

Iallafall blev det dryga elva kilometer och jag trodde jag skulle dö av träningsvärk dagen efter men det var inte så farligt.

Men så den riktiga kartan över spåren runt fjället: Dryga elva kilometer var spår 10, sen 3 sen 4. Det som är märkt med 5 på kartan var 3 i verkligheten, eller så såg jag fel.

Spår runt Trysilfjellet
Spår runt Trysilfjellet