Det är nästan hemskt vad jag är glad i att resa. Man skulle kunna tro att jag har det dåligt hemma så som jag hivar mig på varje möjlighet som bjuds. Men så är inte fallet – tvärtom är jag väldigt glad i att vara hemma också, men att få komma ut och vidga vyerna emellanåt är ovärderligt för mig.

För inte så länge sen tackade jag nästan ja till ett jobb som skulle innebära ett slut på mina resor så när som en liten inrikes tur emellanåt. Det var ett mycket frestande jobberbjudande men som jag alltså tackade nej till. Inte bara för det här med resorna, men det är klart att det är en del av det hela. Speciellt när det var ett ganska svårt avgörande mellan två mycket intressanta jobb. Nu när jag sitter här på Schiphol i god tid till min flight (alltid ute i god tid, det är en del av resglädjen) med en varm kycklingsmörgås, ett glas gott rött vin och en påse (alledeles för peppriga men ändå) chips från tre holländska bönder (!) känner jag att det var rätt beslut jag fattade.

Dessutom får jag glädjen att tjuvlyssna på en svensk man som berättar för sitt kvinnliga sällskap att det minsann är OS nu och det är bara vart fjärde år serru. Så jag lär mig en massa också, jomen!

Och så får jag cacha i en massa olika länder (17 så långt), det är ett extra plus i kanten. Två nu i dagarna nära hotellet.