Jodå jag är kvar här. Har inte försvunnit, bara lite. En liten del av mig har krympt ihop; den som trodde på gemenskap, förtroende för varandra och en gruppmentalitet som verkar till allas bästa och att vi vill göra varandra goda. Jag hoppas den växer sig stark igen för jag märker hur viktig den är som drivkraft för mig nu när den är svag, men en liten buckla i lacken kommer nog att förbli. En liten skepsis (kanske sund?) på att folk verkligen är så som de verkar.

Det har varit en oerhört jobbig period på jobbet, och utan att jag hade tänkt gå in i detaljer om vad som hänt så är det över nu. I teorin iallafall, men hur det blir i praktiken återstår att se, det kan bli en lång eller kort resa för vår lilla avdelning. Spännande? Nä inte särskilt. Jag ska fortsätta att utföra mitt jobb och göra det bra, allt annat hade varit otänkbart, men jag måste nog medge att mitt brinnande engagemang för min avdelning har svalnat en aning. Kanske flammar det upp igen, vem vet.

Livet går vidare.