Man är bara olika, så är det. En del gillar vår och värme, andra gillar soliga fjäll med skidåkning.

Våren är i stort sett förbi till förmån för försommaren. Nationaldagen har firats med blåsorkestrar, kanonsalut från Akershus festning,  barnetog och flaggor i mängder. Russen blir människor igen, bunaderna packas undan till nästa år och sommaren kan börja.
För de flesta av oss.
Andra börjar kolla att skidorna är slipade, att snöspaden inte rostat ihop och att russin-och-nötblandningen inte härsknat. Det är dags för skidtur för somliga.

image

Japp, O ska till Gaustadtoppen igen, det är dags för vinterns sista topptur. Imorgon precis som förra året på 18 maj drar han över dagen, kör dit på morgonen, går upp, kör ner och kommer hem på kvällen någon gång. En dag i vinterland innan han packar ihop allt för säsongen.
image

Ja om det inte blir en tur till Stryn då – där har ju säsongen precis börjat…

Russetid igen

wpid-mod_p2_20140517_155306.jpgSå var det dags för russetiden som kommer i maj varje år och kulminerar med nationaldagen. Den är den 17’e maj, i den händelse någon missat det.
Russ är alltså motsvarande gymnasiestudenter, men firandet är helt olikt det i Sverige. Där har man vit mössa och går på studentfester och så var det ned det, men här i Norge är det annorlunda.

 

Här har man russedress, som är en variant av arbetsbyxa fast såklart med trendig design och snickarlappen konstant nerfälld visandes den norska flaggan på insidan. På benet har man gärna sitt namn  eller smeknamn i stora bokstäver. Påminner mer om overallföreningarna på Chalmers än gymnasiestudenter.

Och så har man russekort. Det är en slags visitkort i den färg man är (blå, röd, grön eller svart beroende på vilken typ av utbildning man gått) och där man gärna skriver nån tuff slogan eller citat för att visa hur cool man är.

De här russekorten är hårdvaluta för småbarnen, sexåringar.  De rusar fram så fort de ser ett russ och frågar anfått

– Kan jag få russekort???

Och för det mesta får de det.

Det här med att jaga russekort är lika spännande för stora som små. De små vill få så många olika typer av kort som möjligt (tänk att få ett guldkort,  woooow…jaaaaa woooow jamar nästa med) och de stora får glädjen eller skräcken att se sina totalt trafikokunniga telningar rusa iväg blint för att de råkat få syn på en röd byxa.

wpid-mod_p2_20140517_154655.jpg

Så här såg det ut häromdagen på Karl Johan när jag varit på Egon med killarna och var på väg hem vid halv åtta.

Vad bilden föreställer? Den röda ringen visar hur långt en sex- och fyraåring kan komma på 3 sekunder om dom bara vill. Önskar att det var fler russ på vägen till barnehagen på morgonen jag, då skulle tidsschemat vid lämning se helt annorlunda ut, det vill jag lova!

wpid-mod_p2_20140517_155537.jpgMen vad säger ungdomarne när de blir approcherade av småglin på det här viset? De flesta är väldigt tålmodiga och gulliga och delar mer än gärna ut sina kort. Det beror egentligen bara på alkoholhalten. Är dom nyktra eller berusade delar de gärna, är de fulla eller bakis är dom flesta lite mer avvisande, inte helt oväntat.

Adam är iallafall nöjd med den här russeperioden. 41 kort blev det. Men det är klart, Konrad hade två gröna kort och det svider ju lite förstås när man själv sitter med blå, röda och guld….Bättre lycka nästa år!