Tablet som läromedel

Om man har vetgiriga barn kombinerat med kunskap att lära ut finns det gyllene möjligheter med Samsung Galaxy Note 2014. Nej jag är inte sponsrad, jag bara tycker att den är så himla bra.

image

Det finns många matematikprogram ute på Android Market (Google Play) för folk i alla åldrar och på alla nivåer, och för barn i småskoleåldern kan jag rekommendera Dino Math Pre-school. Det är ett matteprogram i olika nivåer – addition, subtraktion, multiplikation, division, 0-10, 0-100 osv. Incitamentet för eleven blir att få dinosaurien att röra sig från vänster till höger på skärmen. Banalt? Inte alls, det är ju så spel funkar… Don’t overcomplicate things…

Och om du har en person hemma som vill lära sig hur man lägger ihop tal större än vad fingrarna klarar av, så tar du fram din S-pen och blir till SUPERPEDAGOGEN!
image

Du väljer ScreenWrite och förklarar vad som händer samtidigt som du skriver; det ena plus det andra, ett i minne och så vidare. Du skriver precis som vanligt och barnet/ eleven kan pröva själv att ställa upp tal innan man går tillbaka in i programmet.

image

Ja för ScreenWrite bygger på att när funktionen aktiveras tas det en print screen på skärmen (i ett ögonblick du själv väljer) som du sen skriver på. Dvs det blir inte lagrat i matteprogrammet men som en bild som man sen kan gå tillbaka till, synka med sin dropbox, i-whatever eller annan cloud-tjänst man använder sig av.

Dra ut S-pen, välj ScreenWrite och börja förklara. Väldigt tydligt och lätt för barnet att få med sig kopplingen mellan att se på skärm och tänka själv.

Grattis morfar

Idag fyller min morfar 91 år. Grattis.

Det är drygt sex år sedan jag hörde från honom senast. Han skrev brev. Eller rättare sagt, skickade brev. I retur. Han hade fått ett julkort från oss, eller om det var inbjudan till namngivning jag minns inte riktigt, som han hade tagit emot, öppnat, lagt i ett nytt kuvert som han frankerat och skickat tillbaka till oss. Utan en hälsning, kommentar eller något annat livstecken.

Min man, som jag varit tillsammans med sedan 1996, har träffat honom en gång på snart tjugo år. Det var en trevlig kaffepaus när vi stannade en stund på väg från Norrland till Stockholm. Jag hade just tagit examen från Chalmers efter några års slit, något som jag var oerhört glad och stolt över men inte nödvändigtvis hade tänkt berätta eftersom jag hade mina misstankar om var det kunde leda. Men min bättre hälft som vid det laget fortfarande trodde att alla tycker om sina släktingar (det var för övrigt hans idé att vi skulle åka förbi på fika, inte min) berättade stolt om den nyblivne civilingenjören och att jag hade jobb.

– ”Jasså, vem vill ha dig då? Vad ska du göra då, koka kaffe?!” Han menade att det bara var ett skämt. Jaha. Gud så lustigt. Efter alltför många år med liknande kommentarer som bara syftar till att trycka ner en och få en att förstå att man verkligen inte är något värd, så är HAHA inte det första som poppar upp i hjärnan precis.

Den bättre hälften pratade skogsbruk i någon timme innan vi åkte vidare. Maken lovade att vi aldrig behöver åka och hälsa på morfar mer.

Några år senare kom det där kortet som blev en liten extra försegling av det löftet. Tack för det morfar.

Vad han i övrigt gjort mot vår familj, mot min mamma hela hennes uppväxt, hennes man så länge dom varit tillsammans (40 år nu, att han stått ut med en sån svärfar…jag bugar i vördnad), min biologiska mormor, min sociala mormor och mina systrar genom åren i otaliga ytterst märkliga konversationer och brevväxlingar har jag ingen anledning att gå in på, men om han har planer på att bli religiös och få den eviga förlåtelsen uppifrån och komma in i himlen så är det nog hög tid nu.

Ring inte mig för att få referenser.

Förra året fyllde han 90 år. Det borde firats med pompa och ståt, och kanske gjorde det det. Jag vet inte. Mamma vet inte. Ingen från hennes led var där. Tragiskt? Javisst. Men han har jobbat hårt och länge på att hamna i den situationen, det är inget som bara blev, att ingen hade tid. Visst fan har man tid att åka till ett spirande vårgrönt Hälsingland i slutet av maj för att hylla en nittioåring om man bara vill. Men man vill inte. Det finns ingen statistik som pekar på att det hade varit ett klokt val.

Han har fyra barnbarnsbarn nu på vår sida, men han har aldrig träffat dom och kommer väl sannolikt aldrig att göra det heller.

Grattis morfar.