Pernillan och Svensson

Circuit board panicSom den Svensson jag är lever jag mitt liv inrutat som få. Eller snarare som de flesta. Hemmet – Skolan – Dagis – Jobbet – Hemmet. Ibland en avstickare ner på stan eller kanske lyckas få till en fika eller ett glas vin med nån trevlig person. Men det händer ju inte så ofta i det här livet. Svenssonlivet. Pernillan i mig gillar inte Svensson. Svensson trycker ner, kväver, tvingar Pernillan till rutiner och vanor som hon helt enkelt inte är ihopkopplad för att trivas i. Pernillans kretskort har lite lösa trådar här och där, en del lödningar verkar ha gjort sig själva. Pernillan vrider sig ibland i vånda över att Svensson är den som får sista ordet och är den som bestämmer till syvende och sist.

Men Pernillan har nåt som Svensson jag inte är har; ett jobb som låter Pernillan komma ut och bort för lite perspektiv. Då pekar Pernillan finger åt Svensson några dagar medan hon äter god italiensk, polsk, spansk mat i Italien, Polen eller Spanien. Eller i något annat land. Hon sitter på flygplatser och väntar på flighter. Njuter av att vara på väg, njuter av att se de andra resenärerna som också är på väg. Som också är en del av något större. Eller så är dom bara uttråkade affärsresenärer för allt vad Pernillan vet, men det spelar ingen roll. Fantasin drömmer om ödena som virvlar förbi.

Ibland ett trevligt samtal med någon, som han som var oljegeolog och skulle till ett möte med sin kund i Köpenhamn. Dom skulle göra beslutsunderlag för investeringar i mångmiljardklassen, och han var fackexpert från geologernas sida och hade lagt fram en riskbild som sa att det här kan fort gå helt åt fanders och massor med pengar samma väg, men om det lyckas blir det löööövely. Dom skulle borra i okänd botten, ingen vet i detalj hur den ser ut just där och det går inte att ta reda på med annat än trial and error. Otroligt spännande. Undrar hur det gick.

Aldrig hemlängtan, alltid skönt att komma hem.

Nu planeras nästa resa.

Det går till Tartu, Estland. Där har jag varit en gång tidigare, och den här gången tänkte jag ta mig runt i Baltikum. Eftersom Tartu är i södra Estland är det bara 2-3 timmar i bil till Riga, och Lettland är så smalt att man fort kommer till Litauen. Och söder om Litauen ligger en liten stump av Ryssland….

Drömmer om resa

Rutten som är utlagd här är 83 mil. Kanske i längsta laget. Om man kapar sista benet tillbaka till Riga blir det bara 44 mil. Men då har man en hyrbil att göra sig av med…Inte helt A4, men det där fixar Pernillan…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.