På tur igen

Jag är ute på resa igen, första gången sen i maj och det är länge det. Glädjen över att vara ute kan bara mäta sig med skuldkänslan över att jag är så glad. Komplext? Nä inte särskilt; jag älskar att vara ute på resande fot och uträtta något men känner lite skuld över att jag njuter så mycket av att vara ute. Man borde ju vilja vara hemma liksom. Barn och sånt, du vet. Familjeliv.

Men jag hade nog aldrig njutit lika mycket av att vara på farten om jag inte haft de där hemma att komma tillbaka till. Och det är ju inte så att jag är ute veckovis direkt – två övernattningar max, men ändå. O reser inte i jobbet, och det hade han nog gärna velat, men det har inte blivit så. Jag gjorde ju inte heller det för bara två år sedan, men så var ju det en bidragande orsak till att jag slutade på det jobbet också. Men han får inte samma ventilationsmöjlighet och (betald) egentid genom att vara borta två dagar här och två dagar där ca en gång i månaden som jag gör.

Så nu sitter jag här i hotellrestaurangen (allt annat är stängt på tisdagar där jag är) efter en fantastisk middag med underbart vin och trevligt sällskap. Och har inte särskilt dåligt samvete för att jag är borta – tror jag, men ändå sitter jag och skriver det här?

Var jag är?

En hint från inflygningen:

En känd kampanil ungefär i mitten av bilden. Bron och flygbolaget ger andra tips. Liksom det helt uppenbara i bilden...
En känd kampanil till vänster i bilden. Bron och flygbolaget ger andra tips. Liksom det helt uppenbara…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.