Efter några bonusdagar i skärgården tillsammans med min far och minsting var det dags att åka hem. Ett av lockbetena för lillemannnen var just att vi skulle åka tåg, RIKTIGT TÅG, dvs inte spårvagn eller tunnelbana. Jag hade berättat att det fanns restaurangvagn och det var vår lilla hemlis att vi skulle äta glass mitt på dagen. Själv såg jag fram emot ett mysigt fräscht tåg, lite skumpande i några timmar genom svensk och norsk landsbygd innan man kommer fram mitt i stan.

Nu har vi precis kört förbi Södertälje och vi har redan tröttnat. Tåget är sunkigt beyond belief, restaurangvagnen är en vagn med en kiosk i och ännu sunkigare säten än de vi har på våra platser. Och inte finns det glass heller. Jag hade räknat med att vi skulle kunna få någon slags mikrad lunch här om några timmar men just nu känns en torr ostmacka som det mest sannolika – om ens det finns. Spännande. Frukostmackorna sparas för kommande drabbningar.

Robinson på räls. Ljus i mörkret: det finns eluttag på varje säte.