Det är tragiskt att köpa ny bil

Så är det dags att säga farväl till Passaten. Den är fin men gammal, tio år i höst, och det är lite risky att ha en så gammal bil. På vägen upp från Åsa igår scannade vi finn.no efter Passater. O vill ha fyrhjulsdrift, soltak och max 8 000 mil. Då är det begränsat urval kan man säga. Men det fanns några i regionen, bland annat en på Billingstad som vi var och provkörde på förmiddagen.

Oh the disappointment.

2015-04-27 12.01.45Den är himla fin – trots att den faktiskt är brun, min hatfärg på bil alla kategorier. Och så är den relativt ny, bara tre år gammal. Så långt allt väl.

Den startar fint, kör som bara den på motorväg och småvägar, radion är bättre, det är mindre oväsen i bilen (kanske för att inte kidsen var med, tänkte inte på det…), och den har SOLTAK!!

Men i alla andra avseenden är den identisk med vår bil. Förutom att den inte har dragkrok, vilket är ett måste.

Och om en bil är helt lik den jag redan har, inga andra fantastiska features som får mig att säga OH och AH och kanske ett litet WOW till och med, så går mitt köpsug ner en aning kan man säga. En taklucka och fyrhjulsdrift är helt enkelt inte värt 359 000 kr. För det är vad en sån här bil kostar här i Norge.

Men en säljare är väl inte en säljare om han inte försöker hitta oss en annan bil? Nä just det. Så det blev provkört en Audi A4 också – nu när man inte packar barnvagnar längre är inte bagageutrymmet lika kritiskt så då kan man tänka A4.

Men den var så kass; gemensam klimatanläggning för hela framsätet, skramliga dörrar, hög ljudnivå, tattig stereo…nä, det var inget lockbete precis.

Låter det som att jag är kräsen? Ja kanske, men om man som vi sällan kör kortare än tre timmar varje gång vi åker någonstans, då är det viktigt med landsvägskomfort. Bra klimatanläggning, benutrymme, lågt ljud från vägen/bilen i kupén och bra stereo är centrala faktorer för oss.

Så vi får väl bara fortsätta leta. Både på annonser och i sparbössan….

Gräv gräv…

 

Tungtvannsaksjonen hardcore

Det var presentation av Tungtvannsaksjonen och vad som låg bakom den uppe på Tekna, i CINGs regi.

2015-04-23 16.34.19
Utsikt från Teknas takterass, över UD i Vika, Rådhuset lite längre bort (stora tegelblocket), Akershus Festning över Pipervika och Hovedøya ute i vattnet

 

Tungtvannsaksjonen var ett spännande kapitel i norsk WWII-historia då man 1943 med viss blodspillan tyvärr men ändå, lyckades hindra Hitler från att få tag i tungt vatten (deuterium, väte med en proton och en neutron). Dvs från att börja göra kärnvapen eller en atombomb. Och det tror jag vi alla är glada att han inte gjorde (det var det ju några andra som gjorde bara en kort stund senare, but anyway…).

Det har iallafall gått en serie om det här på NRK under våren som har fängslat många, och därför tyckte vi i CING att det kunde vara kul att ha in en expert på området som kunde förklara för oss varför det som hände hände. Vi tänkte att vi ju trots allt är ingenjörer som klarar lite info om fysik i ett intressant sammanhang.

Och godDAMN om vi fick vad vi tålde.

2015-04-23 17.13.17

Den på ämnet mycket kunnige läkaren Hans Christian Børresen förutsatte att vi alla var lite kärnfysiker så där till mans som man ju gärna är, och gick entusiastiskt igång på alla isotoper av Uran, hur det sönderfaller på mer eller mindre skadliga sätt och på vilket sätt det var bra eller dåligt. Mest dåligt. Personligen satt jag större delen av tiden desperat och försökte damma av gamla kunskaper jag tror jag haft en gång, medan jag försökte hänga med i på vilket sätt just det DÄR mötet och den DÄR rapporten och upptäckten var spännande. För det var helt klart att det VAR spännande, så mycket hängde jag med på.

Från sena 1930-talet när dom upptäckte neutronen, samtidigt som Hitler kämpade sig upp till makten var det en het kamp på högsta vetenskapliga nivå. Bohr och Heisenberg är namn som de flesta känner igen, och de var centrala i den här historien där man förde ett utstuderat spel om vad man sa och inte sa i sina vetenskapliga rapporter för att sprida lämplig information och desinformation till Hitler. En gång var frågan från Hitler huruvida en viss uranisotop kunde starta en kedjereaktion eller ej, dvs om den lämpade sig för att göra atombomber av. Svaret blev nej, den skulle bara sönderfalla i en harmlös uranisotop som inte kunde göra någon skada. Det var sant. Men det man inte sa, och som också var sant, var att en isotop av plutonium kunde göra exakt det som Hitler efterfrågade, och så bara hoppades man att ingen skulle ställa den frågan. Vilket ingen gjorde heller.

Det var många sådana manövrar och strategiska drag i det här med att hindra Hitler från att få tag i tungt vatten. En passage i andra världskriget där faktiskt vetenskapsmännen var dom som höll i ratten och försökte styra det här på ett tryggt sätt.

Det som själva tungtvannsaksjonen handlade om gick vi bara igenom med en mening, eftersom det var underförstått att 

1) alla hade sett serien på NRK

2) även om vi inte hade det så kan vi väl historien redan herreGUUUD!

så ja, vad som hände där vet jag inte riktigt. Poängen var iallafall att man skulle sabotera anläggningen i Rjukan för att Hitler inte skulle komma åt det tunga vattnet som producerades i Hydros fabrik på Vemork. standard_Vemork_Hydroelectric_Plant_1935Motståndsrörelsen saboterade produktionsanläggningen i en attack, men den kom i produktion igen varpå de allierade bestämde sig för att bomba fabriken. Vilket dom misslyckades på ett rätt märkligt sätt; 161 flyg lyckas missa en fabrik men istället döda 21 civila. Nästan så man kan tro att det var meningen att det skulle misslyckas…

Efter andra aktioner blev iallafall tyskarna utan sitt tunga vatten, halleluja.

Det med att vetenskapsmännen manövrerade vetenskapen politiskt skickligt var för mig den stora behållningen av den här föreläsningen. Det gamla slagordet gäller:

Kunnskap är mackt!