Japp, för första gången på några år firas midsommar i Sverige. En perfekt dag som började med lite cachande för stora och små. Mest för stora visade det sig, för H sa nu på kvällen att det var ”jättetråkigt” även om det inte direkt visade sig när vi var ute. Men jag förstår honom, det var inte så många saker att byta med och mest bilåkande, som det gärna blir när man cachar i Hälsingeskogen.

Men som så ofta med den här hobbyn har jag sett några fina platser och lärt mig något nytt som jag inte hade en aning om och garanterat aldrig haft vägarna förbi om det inte vore för att någon gömt en plastlåda och skrivit en textstump.

Idag åkte vi till ett område som heter Ödmården, som tydligen är en gammal vildmark där det bodde allsköns lösdrivare. Där fick vi i Romsen se resterna av vad som för 60 år sen var en ladugård med femtio kor i en välmående bygd nu bara är en uppkörsramp i sten och i övrigt helt raderad och ersatt med stora tallar. Fascinerande vad fort det ändå går. Inte ett spår av att det stått en byggnad på platsen.

Vi fick också se en gammal gruva där man brutit fältspat. Cachen var borta (tror vi) men det fanns många andra skatter istället; vita glänsande stenar i högar, såna som man älskar att hitta i grus när man är liten. Men här var de i block om 40x40x40 cm, nästan lite overkligt. En gammal tall blev det också, och en hälsingebock i metall innan vi vände hemåt.

Sill och nubbe till lunch och grillat till middag, som det ska vara. Solsken genom molnen i några timmar, regn lite senare men vem bryr sig. Det är ändå aldrig varmt och vackert på midsommar så det är inget att låtsas över, men istället njuta det som är. Och det har jag gjort – kvällen avslutades med mammas Pavlova. Den bästa i världen, yum…