Nära-grotta-upplevelse

Ca 15 min bilväg från hotellet har vi ett 4 km djupt grottsystem med mängder av stalaktiter och stalagmiter. Och en earth cache också med intressanta frågor. Den här grottan, Grotta di Nettuno, har vi täntk åka till ända sedan vi kom hit, och idag blev det äntligen av. Nästan. Eller, det var inte vårt fel att det inte blev av.

Vi hade hört att de första turistbussarna var där ca halv elva och att då var det mycket fok där. Mycket fok vill man ju gärna undvika om det går, särskilt i fantastiska droppstensgrottor som är så nära en sakral upplevelse jag klarar av att komma, så vi var där strax efter tio i morse. Men det var ingen annan, förutom en handskriven lapp som sa ”Idag öppnar grottorna kl 11”. Fast på engelska och italienska då förstås. Men det går fint, för vi hade ett ärende uppför berget också, upp förbi en militärstation som ligger där.

image

Hela den slingriga vägen upp och så hela vägen runt basen (eller vad det är), sen var vi ute vid spetsen, bara vi och stupet nästan. Men barnen har hajjat det där med att inte springa och skutta längs stup nu, så det går mycket bra och kontrollerat för sig.
Vackert och dramatiskt var det också, de där militärerna kan det där med att roffa åt sig bra utkiksposter och arbetsplatser med fin vy från personalmatsalen.

image

Men det var en grotta som väntade där nere, så hej och hå och ge sig iväg ner till den.

image
Bara H, för de andra tog en genväg (som mycket riktigt blev en senväg) genom buskagen och stenrösena. Och ormarna mamma.

Så, Grotta di Nettuno, 650 trappsteg ner och så lika många upp. Där emellan en fantastisk droppstensgrotta. What could possibly go wrong?

image
De första 200 trappstegen var synliga från toppen

Vi började gå. Gick ganska fort och ganska bra; fin dimensionering av trappstegen (men så hade det ju visst tagit tio år att bygga trappan också). Vackra vyer och otroligt höga och branta klippor som trapporna är byggda längs med och mittemot. Många platser att stanna till och ta kort eller skita i att ta kort och bara njuta av det fantastiska att man kan befinna sig längs bergväggen här utan att behöva klättra i den lösa kalkstenen som lossnar för ingenting.

image

image

Väl nere skulle vi bara betala entréavgift (bloody €40 för oss alla fyra!!) och gå in och lära barnen om droppstensgrottor och kalcitavlagringar. Tur att vi hann ta det längs vägen ner och vid de otaliga droppstenar vi såg längs vägen, för när vi kom ner såg det ut så här:

image

Alla står och väntar. På jultomten? Nä, bättre än så, på ett fungerande betalningssystem. Vi skandinaver häpnar över uppvisningen i ineffektivitet. Vi väntade ca 20 min, och då hann assistenten (hon som står med händerna på höfterna vid det bruna skranket) springa upp och ner två gånger med en låda som väl är kassaapparaten fast elektronisk, det konstaterades att det inte var någon signal, och alla vi stod och väntade. Istället för att ta betalt (inga kort, bara cash), räkna folk och göra en enkel lista för att få lite flyt på folk, så lät de turisterna vänta, till slut tröttna och vända uppåt utan att ha sett grottorna. Vi höll ut ca 20 min, men det var många som gick under tiden.

Men lobbyn till grottorna var inte så illa den heller

image

image

Så det fick duga.  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.