2014 var ett riktigt skitår för mig på alla sätt och vis, så 2015 hade en del att bevisa. Och nu när jag sitter här och har två timmar kvar av 2015, mätt och nöjd efter en fantastisk måltid nere i det lilla huset i Åsa, så kan jag se tillbaka att det blev ett bra år.

Nyckelordet för 2015 var nog Förändring.
De första åtta månaderna var jag sjukskriven pga ”situationsbetingad psykisk stress” som det hette. Dvs förra jobbet utvecklade sig på ett mindre gynnsamt sätt för mig. Och för de flesta andra, eftersom hela vår avdelning blev nedlagd och alla utom 3 fick sluta, men då var jag borta för länge sen och slet med min situationsbetingade psykiska stress.

Samtidigt som jag var sjukskriven och skulle slappna av kändes pressen av att hitta mig ett nytt jobb. Helst ganska fort eftersom arbetsmarknaden för ingenjörer i Norge blir sämre och sämre för varje månad, och ju längre jag går utan desto fler konkurrenter om jobben. Jag sökte MASSOR av jobb och hade faktiskt en ganska bra hit rate, dvs jag kom på många intervjuer, och tillslut var det dags för mig att få ett positivt samtal. Jag började på Jernbaneverket i mitten av augusti och ångrar det inte, trots lägre lön och ingen mer projektledarroll.

Så jag gick in som projektstyrare, en ny roll för mig, men det visste projektledaren jag jobbar för eftersom det var hon som anställde mig. Jag kämpar fortfarande med att förstå den ekonomiska terminologin men lär mig hela tiden. Förändring.

I höstas uppfyllde jag en gammal dröm om att ta upp klättringen igen, så jag gick en helgkurs. Jäkligt kul, bekräftande och läskigt samtidigt. Jag har inte klättrat sen den gången tyvärr, men ska ge mig upp till Klatreverket och skaffa basutrustning och sätta igång. Klättring är bra för kropp och själ. Förändring.

Sjukdom som stress ger effekter på kroppen, det har jag märkt. För första gången i mitt liv har jag under 2015 haft både influensa och vinterkräksjukan, något som aldrig hänt förut. Kroppen blir mer mottaglig med ålder och med stresspåverkan i kroppen. Förändring. Min mamma har varit svårt sjuk också, och det sätter också perspektiv på saker. Jag ser nu ännu mer inåt på min egen närmiljö, på de personer och den omgivning som står mig närmast. Inte nödvändigtvis geografiskt. En livskris för en nära vän bidrar till att sätta perspektiv, det är väl det som kallas livserfarenhet gissar jag.

Jag värdesätter LIVET mer än någonsin och orkar inte bry mig om jag har tillräckligt med semester eller inte; vill jag åka någonstans och har råd så tänker jag göra det (så länge det inte utsätter andra för bryderier förstås, måste ju sköta jobb och familjeåtaganden först).

Nästa år ska jag lära mig segla. Och fortsätta klättra. Och bli en jädrigt bra projektstyrare, kanske specialisera mig inom planering, det är kul för det betyder användning av lite skojiga verktyg.

Så tack 2015 för att du vände det nedåtvända uppåt, och välkommen 2016 så vi kan fortsätta mot höjden!