Vissa barn är tuffare än andra; tuffare än vad jag själv förmodligen var i samma situation en gång i tiden, men Hannes bad faktiskt Adam att dra ut en tand på honom. Den har suttit löst i några dagar, och han ville bli kvitt den i helgen. Äta ägg och äpple gjorde inte susen, inte mackor heller, så när kvällen var kommen och sagan läst var det han själv som sa – på klingande svenska, nån blandning mellan göteborska och stockholmska (!) att ”Nämen hörrö nu måste ju Adam dra ut min tand åt mig”.

Sagt och gjort…

Och så här glad är man efteråt och en lång stund framöver för han låg vaken och kunde inte sova, så begeistrad var han över att få berätta det här för läraren imorgon.

Mamma- hallå? Är du kvar?! Inte hjärtinfarkt nu när det är så kort tid kvar tills jag kommer ner, ok?