Antiphonitis Monastery

När man är uppe i Kyreniabergen dyker det upp små kyrkor och kloster lite här och där när man minst anar det. Antiphonitis är gott skyltat, så det åkte vi medvetet ner till när vi var på tur för att mamma och Totis var nyfikna på det. Jag är positiv och oanande som vanligt och hänger gärna på och ser något nytt.

Så här fint ligger den (det blå i bakgrunden är himmel som möter hav och i ryggen har jag en brant skogssluttning som man slingrar sig nedför med bilen)

 

Antiphonitis Monastery.
Antiphonitis Monastery.

När man sen kommer ner är det slut på det roliga. För visst vill man gå in i det lilla klostret (som inte används längre) och se? De här gamla kyrkobyggnaderna brukar vara väldigt fina med målningar och kanske en och annan ikon som man får pussa på (om man inte druckit mjölk till frukost vilket fiffiga lilla jag hade så jag ska slippa ikonpussandet). Men det satt en gubbe förstås och vaktade inne i klosterträdgården och ville att man skulle betala pengar för att gå in där.

Inte vill vi betala pengar till honom för att gå in i ett kloster som är under ockupation och ge pengar till den ockuperande staten – som dessutom haft den dåliga smaken att ta bort korset från taket på den lilla kupolen, så det blev inget besök där inne tyvärr. Men som tur är finns Wikipedia, och där finns iallafall två bilder innifrån.

Antiphonitis_(7)
Kristus målad på 1400-talet. Sex hundra år sen folkens, helt fantastiskt att det fortfarande är där Source: Wikipedia
Antiphonitis_(6)
Source: Wikipedia

Och när man ser hur fint det är och vilka vackra målningar som finns så vill jag ännu mer gå in där. Nä jag är inte så där överdrivet religiös kan man väl säga, men jag har stor beundran för hantverk och historia.

Enligt samma Wikipedia och från Wondermondo får man veta att den första kyrkan byggdes här på 600-talet och klostret kort därefter, och att de byggdes om på 1100-talet. Rätt otroligt att den fortfarande står där den står.  Målningarna är både från 1100-talet och 1400-talet. Jag önskar att jag kunde fått se dem. Utan att betala till Turkiet för det alltså, eftersom det inte är deras kloster utan dom bara har snott den.

Vi fick nöja oss med att stå utanför och kika och det var inte bara illa det heller

2016-02-17 11.17.18
Utsikt från klostret ut över nordkusten. Mandelblommen flödar, och det här trädet var det massor av fjärilar dessutom.

Tur i Kyreniabergen

På norra Cypern finns en bergskedja som heter Kyreniabergen. Den är inte jättehög (Troodosbergen är högre) men har Mesaoriaslätten i söder och nordkusten i norr  så när man är uppe på den har man ibland chans att se de båda samtidigt. För oss just den här gången blev det bara en sån kik och det precis i början, men fint var det iallafall.

Hela vägen från Paralimni, upp i bergen och tillbaka är inte särskilt lång (tror det blev tretton mil), men väl där uppe är vägen smal och slingrig och inte gjord för snabba transporter. Men vem har bråttom?

Tur from Paralimni till Kyreniabergen

Vår rutt var vald utifrån existensen av små boxar förstås, bland annat en fin slinga kallad Pine Cone Trail. Många fina och påhittiga installationer som utmanade oss rejält ibland, med en desto större glädje när vi väl fick fram den lilla luringen. En där man behövde vara två personer och ha vatten tillgängligt för att få ut burken, och en annan fiffigt nergrävd och kamouflerad, och flera andra mer vanliga.

Många fantastiska vyer och jag rekommenderar alla att åka dit. Med matsäck förstås, dels för att det inte finns någonstans där uppe att köpa mat, men också för att inte spendera mer pengar än nödvändigt i den ockuperade zonen.