I helgen blev det klart att sommaren är över. O och hans mamma plockade (nästan) rent päronträdet och ett av äppelträden och kokade två hinkar underbart gott mos av det, tack!!

Nu har vi äppelmos så det räcker till barnen havregrynsgröt varje morgon hela vintern, helt perfekt. Jag kan inte förstå att jag tycker det bär emot så himla att göra sånt – en dags arbete och utdelning i vad som nästan blir en evighet. Tur att jag har en svärmor…

I rena förskräckelsen beskar  de några fruktträd (ni känner väl till JASO-skärning, en högst reeell verklighet för alla trädgårdsägare. JAS i all ära, men vem vill hålla på med sånt mitt i sommaren?) också så nu får vi förhoppningsvis gott om frukt nästa år – förutsatt att träden gillade det.

Men ärligt talat, vi har beskurit våra träd när som helst och det har inte påverkat fruktmängden negativt. Den enda som var lite kräsen var fikonbusken som inte gav frukt i år efter att vi flyttade den senhösten förra året. Men den ser ut att ha hämtat sig, så det blir spännande att se nästa år – det ser lovande ut iallafall och nu står den i perfekt söderläge.

Och så tog vi in sommarmöblerna. Det är liksom att slå spiken i kistan på sommarhalvåret och man inser att nu är det faktiskt SLUT för i år…Det blir inga fler långa, sena kvällar i den ljumma värmen med ett glas svalkande i handen, med barn som sover, bin som surrar (ni hör stråkmusiken i bakgrunden va?), sommarens alla dofter, klar himmel…

Eller ja, det var väl inga såna kvällar den här sommaren heller; mest som vanligt med skugga från träden på granntomten, inte alls särskilt ljumt, snarare ganska kallt och ruggigt, varpå man går in och myser istället. Eller tar en ohemul mängd filtar och lyktor och bullar upp med. Och en kopp varmt te istället för det där svalkande.

Men vackra färger är det, sumaken är som finast nu.

I födelsedagspresent gav min svärmor mig en orre som svärfar knäppt dagen innan hon kom. Den har vi haft hängande på balkongen i stan i två dagar och nu var det dags att preppa  den, dvs flå och ta ur. Allt finns på Youtube lyckligtvis, så inga worries.

Ett snitt vid benen och så metodiskt dra skinnet uppåt längs hinnorna.

Småkillarna såg på men tyckte det var lite läskigt (slå ihjäl och ta ur abborar går bra, men en gullig mjuk orre var visst inte lika lätt). När den bara var död gick det bra men så fort skinnet skulle av blev det hemskt tydligen, stackars fågel mm. Jaja, nu ligger den i frysen och väntar på att bli något gott.

Fin helg nere i fina Åsa.