Även om man inte firade jul när det var tänkt, dvs ca den 24 december, betyder inte det att barnen inte vill baka pepparkakor, för DET vill dom. Och dom glömmer inte heller.

Så dagen före nyårsafton satte vi igång med pepparkakebak.

Dom hade föresatt sig att det skulle bli pepparkakshus, modell hyreshus som vi bor i, dvs gulliga småhus göre sig icke besvär – och jag är lika glad för det. Sen visade det sig att närbutiken inte hade NonStop när H skulle ner och handla, men han improviserade och köpte Seigmenn istället. Seigmenn är alltså sega gubbar med socker på.

Och medan dom sen monterade sagda hus växte historien fram. Seigmennen är ungdomar (deras ordval!) som har ff hemma (betyder föräldrafritt mamma, det har vi lärt oss i Tzatziki-böckerna. Okej.), och det går ganska vilt till. Pepparkaksgubbarna och -gummorna utanför är vuxna som står utanför och försöker kika in, men det försöker ungdomarna som klättrar på fasaden att förhindra.

Så fort huset var klart kom ju såklart frågan om när de får riva och äta det. Och ja eftersom julen var över redan när det bakades så blev det nyårskross av huset.

Och numera ser det ut så här

Men det kanske är helt normalt efter en ff-fest, vad vet jag.