Innan dom åkte hem igår gav Hannes mig en ring från sitt finger. Jag skulle ha den på så att det skulle vara lättare att tänka på honom  (”och pappa och Adam!”) när jag kände mig ensam eller bara ville tänka på dom.

Han har nämligen syskonringen – en pinnglass med ett hjärta på och den ska han ha på sig för de hänger ju ihop.

Så nu är glassringen på och kontakten upprättad. Och jag tänker på dom, så visst funkar det!