Adam fyller tio år på onsdag. Mitt i veckan, utslängd i en stad där han inte känner så många har det ju goda förutsättningar att inte bli en så lyckad födelsedag. Men jag har allierat mig med hans bästa väns mamma och sett till att dom skulle komma ner till Göteborg i helgen, och hållit det hemligt för Adam för att göra det till en riktig överraskning.

Men det var några saker som behövde fixas. Ett vardagsrum till exempel, med en bäddsoffa i så dom skulle ha någonstans att sova, så lördagsförmiddagen var rätt hektisk. Som tur är har vi tåliga barn som är vana vid att tryckas in i bilar tillsammans med diverse bråte och fraktas hit och dit, lasta i och ur och fraktas vidare någon annanstans, så dom ifrågasatte inte nödvändigheten i att lasta in byggställning mm i bilen direkt efter frukost, köra ner till Åsa och lasta ur, slänga upp en soffa på taket och lite annat i bagaget, in i bilen igen och in till stan. Det var tyvärr en helt normal lördag för dom.

Det onormala kom väl sen när vi bara MÅSTE iväg till IKEA ”för visst vore det väl kul att komma dit just idag när det är lönehelg och allt?!”. För att Adams madrass har varit madrassen som ska vara i bäddsoffan, och om vi ska ha gäster i bäddsoffan måste han få sin riktiga madrass.

För att flytta är ett enda stort femtonspel.

Sagt och gjort, efter rundan till Åsa blev det en tur till IKEA i Bäckebol.

Vid det här laget hade våra vänner från Oslo börjat närma sig stan, så vi insåg att det mest praktiska var att dom ”bara dök upp” inne på IKEA. Och så fick det bli. Inne på bottenvåningen dök helt plötsligt Trude och Kristian upp.

”Hej Adam” säger Trude. ”Hej Trude” säger Adam och ser ut som att det är väl det vanliga att hon är i närheten. Tills det har gått några millisekunder och tanken har nått hans hjärna att det är inte alls normalt att hon är där – och om hon är där borde väl….KRISTIAN!!!! och han kastar sig om halsen på Trude som säger grattis på födelsedagen och att dom skulle komma och överraska honom som en födelsedagspresent. Och Adam blir jätteglad för att sen två sekunder senare när chocken sätter in sjunka ihop och storgråta i min famn. Trude är gråtfärdig av rörelse, och jag frågar Adam om det var en bra present att dom kom ner?

-”Det är den bästa present jag kunde få, den enda jag vill ha!” och han gråter och gråter. Fast han är glad. Så otroligt rörande att se, jag blir så himla glad över att han har en så fin vän som Kristian. En Kristian som för övrigt vill att dom ska flytta ner till Göteborg så dom får vara tillsammans 🙂 gullisar.

Tyvärr kom dom sent och kunde inte stanna så länge (plus att även ett kort IKEA-besök tar tid…), så det blev födelsedagsmiddag på stan och sen lite kvällslek på Plikta. Otroligt vad vatten kan fascinera.

Och idag ville barnen bara göra en sak – gå till Plikta och fortsätta med vatten/sand-leken. Så därför hängde vi några timmar där idag också, och alla tankar på att ”se stan” och liknande la vi i malpåse. Barnen var lyckliga över att få leka tillsammans alla tre och vi vuxna fick mycket tid att prata på och alla var glada. Varför rubba ett sånt system lixom.