Igår var jag tvungen att smita ut en stund mitt på dagen för att fixa med Adams födelsedagspresenter. Javisst, jag har vetat länge när hans födelsedag är så det kunde jag gjort i god tid för länge sen, men det är lika troligt som att man börjar plugga för en tenta i tid, eller att en kommun ser till att det finns skolplatser 7 år efter att barn har fötts. Det händer bara inte.

Men efter den tydliga önskelistan var det ett snabbt jobb faktiskt, och igår kväll slog jag in paket.

Klockan sex i morse väckte jag Hannes och vi preppade morgonfikat. En dougnut med ett stearinljus i 😀

Med Oskar på en halvtaskig telefonuppkoppling sjöng vi Ja må han leva – vi före och Oskar ett slag efter pga någon fördröjning på tråden, så det var väl inte det vackraste och mest synkroniserade, men ack om det var välment iallafall.

Present på sängen blev ett minecraftgosedjur (Endeman), och sen tog vi resten i köket. Viktigast var såklart Minecraftlegot, som genast nagelfors och så småningom började byggas med.

Men det var fler som ville gratulera – Odontologen till exempel, som hade gett honom tandläkartid på självaste födelsedagen. Så efter presenter och lite bygge bar det av uppför Sahlgrenskabacken och tandläkarstudenternas härjningar.

Livet på en pinne.

Och på kvällen skulle han få välja själv vilken restaurang han ville gå till, och valet föll på Piccolo Italia – italienaren på hörnet här uppe. En helt vanlig kvarterskrog med italienskt stuk; pizza, pasta och några vanliga rätter. Goje och Erik hängde med till båda barnens vilda förtjusning, och det blev en grymt bra och trevlig födelsedag.

Med ett väldigt nöjt födelsedagsbarn, som tur var – inte bara jag som tyckte det var bra mao.