Ett mycket trevligt arbetsläger

Vi har ett hus som varit i desperat behov av ommålning sedan vi köpte det 2006, men det har ju liksom blivit nedprioriterat ett par, tre, fyra gånger. Så i år tänkte vi göra så långt vi orkar, en vägg i taget. Och detta fick min pappa och hans fru nys om och insåg att om vi inte tänkte komma upp till dom så fick väl dom komma ner till oss. Och ta med målarkläder.

Och det gjorde dom.

Så, ja, det som är på bilden här är väl i princip det jag sett av dom under den här en och en halva veckan dom varit hos oss. Outtröttligen har dom tvättat, skrapat, oljat, målat första gången och målat andra gången. Vägg efter vägg.

Som målare på amfetamin eller nåt – dom sitter ner i fem minuter eller tar något kallt att dricka på stående fot, sitter ner vid lunch i säkert en halvtimme (plus lite kaffe efteråt) men sen upp och hoppa igen och tvätta, skrapa, olja, måla, repeat.

I 25-gradig värme dessutom och knappt någon vind. För det visar sig att bad inte biter på min pappa; han är inte så glad i att bada i havet, nej en svalkande dusch och en liten vila på sängen i några minuter räcker bra.

Och jo vi hjälpte till också. Speciellt Oskar. Jag skötte markservicen och försökte få jobbat lite (hade inte semester deras första vecka här).

Oskar var till och med uppe och målade i mörkret med bygglampa så det skulle torka och kunna målas en gång till dagen efter, allt för att få det så effektivt  som möjligt ❤

Lite barnarbete fick vi till också – H var väl inte till mycket nytta, men A skrapade och målade en del. Tveksamt om det kom mest färg på kroppen eller på väggen, men färg blev det. Och den sitter så bra faktiskt att en man som sa sig jobba med färg frågade Adam nere på simskolan vilket märke det var som satt så bra OpenMoji-black 1F605.svgOpenMoji-black 1F605.svg

 

Men det har varit så himla kul att ha dom här så länge. Förutom att dom gjort en helt galet stor arbetsinsats och hjälpt oss så enormt mycket med huset har det varit mycket prat och umgänge, sånt som man inte riktigt får tid med när man ses så kort varje gång. Så när dom åkte kändes det som om dom just kommit och dom hade gärna fått stanna längre.

Jag har inte så många släktingar, varken på pappas eller mammas sida, men jag är så himla glad i dom jag har och att dom alla är underbara människor på så många och olika sätt.

Ni är bara bäst!