Det blev dags att gå till käftis. Det var ju ändå några år sedan sist. Jag ska låta det vara osagt om det var just 15 år, men man kan lite förenklat säga att jag varit hos tandläkaren en eller kanske två gånger sen jag slutade hos Folktandvården som 18-åring och det var medan jag bodde i Göteborg. Och då har man ringat in det hela till en tioårsperiod iallafall, och alla detaljer inom den perioden är överflödiga.

Men nu var det alltså dags. Ja jag hade fått ont i en tand lite grann och tänkte att det kanske var på tiden ändå. Det visade sig att tanden som gjorde lite ont då och då mer liknade en grotta med tak. Ett under att den inte gjorde mer ont än den gjorde tydligen, men taket var i stort sett intakt så det var väl därför. Inne i tanden var det inte så bra, och idag var dagen då Karius och Baktus skulle ut.

Jag hade förvarnat dom om att jag inte svarar så bra på bedövning och att jag ville ha mycket tut för att inte känna något, och det fick jag. Jag fick bedövning så jag höll på att tuppa av. Ja inte av själva bedövningen kanske, men när jag fått sprutan blev jag så snurrig, kallsvettig och illamående att vi var tvungna att avbryta det hela en lång stund. Tandläkaren menade att det kanske var adrenalinet i bedövningen, och det kanske det var också, men jag tror det var tandläkarskräcken som slog in och tog över i den jobbiga situationen.

Men men, bedövad var jag iallafall, och på det stora hela blev det en mycket positiv upplevelse, för jag kände nästan ingenting av vad dom gjorde i munnen på mig, halleluja! Och ruskigt bra tandläkare och tandsköterska, Heja Olivedalstandläkarna.

Hit ska jag gå oftare!