Om bara en halvtimme är det konsert. Då ska Haga Motettkör (= moi, bland andra) framföra ett Requiem som jag puffade lite för för ett tag sen. Det är så vackert så jag bara smälter, det är nästan så jag tappar koncentrationen där jag står på bakre raden, inte så bra kanske.

Så här såg det ut på genrepet i förmiddags från min plats

Liten stråkorkester med musiker från Göteborgsoperan och Göteborgs konserthus (fullblodsproffs alltså); två fioler, en viola, två celli, kontrabas och slagverk. Dom ska uruppföra ett stycke av Mikael Carlsson som sjunger i vår kör och som skriver musik på löpande band, vi har en solist som ska sjunga något av Strauss, och så ska vi själva göra Matthew Coleridges Requiem.

Efter konserten ska vi gå ut och äta några stycken tillsammans med Hr Coleridge själv, jo för han är i stan för att lyssna. Lite extra nerv blir det allt när komponisten själv är i publiken.