Dag 14, Irazu

All good things must come to an end, och så även vår vistelse hos Lotta och Ricardo. På vår väg norröver stannade vi till vid en utdöd vulkan, Irazú, som man kan köra ända upp på topp. Enligt Rough Guide är Irazú mest känd för att den hade sitt enda utbrott i modern tid den dagen som president John F Kennedy besökte Costa Rica. Ett sammanträffande? I think not, det är en konspiration i underjorden. Eller nåt.

Sjön uppifrån Volcan Irazú

Anyway, fantastiskt cool utsikt över den nedre kratern från utkikspunkten. Galet branta väggar (Oskar sa att om det varit snö på dom hade han inte åkt ner, det säger något om hur brant det var…) Och när vi stod där uppe kom det in en liten dusch från något av molnen som drev runt hela tiden och vi fick oss en liten regnbåge!

Otroligt blåsigt var det iallafall, vilket egentligen var lite läskigt med tanke på kraterbranterna, men dom hade byggt relativt nya och kraftiga barriärer som var omöjliga att missa. En uppgradering från de gamla halvmeterhöga gjutjärnsstaketet, kan man säga…

Kraftiga, höga träribbor (de finns en övre rad också) är det som gäller, vackra ornamenterade 50 cm höga järnstaket är inte så säkert, kan man säga.

När man går från parkeringen till utsiktspunkten går man genom en annan gammal krater som är helt grå och död, det är nog svårt för något att riktigt få fäste där. Ser ut som ett månlandskap, väldigt coolt. Det är lite oklart för mig varför vi valde att ta kort på oss vid den döda grå kratern istället för den fantastiska blå, men jaja, here it goes:

Sen lunch på turistfällerestaurangen på vägen ner och vidare norrut mot Arenal.