Dag 15, Vi chillar med en GC-tur

Man kan göra vampyrtänder av tandpetare om man är sysslolös. Himla praktiskt, för dom är lätta att ta bort när man behöver hålla låg profil en stund.

Efter gårdagens långkörning och morgonens debackel med maskar och hur man kommer ifrån ett rum man bokat i tre nätter men tillslut bara behöver betala för en samt installation i nytt rum (som inte heller är något slott precis) så var vi lite sega.

Planen var att inte göra någonting, bara sega och slappa hela dagen.

Det funkade fram till lunch då H hade myror i brallorna och inte alls kom ihåg att han lovat att jag skulle få sitta och puppa och skriva hela dagen och dom andra skulle ligga i sängen och se på TV. Det är väl bara så att vissa har mer energi än andra.

Så på eftermiddagen var det bara att ge sig ut igen. Och det är inte så mycket att vandra och gå här i området tyvärr, det är bil som gäller för att komma någonstans. Och vi körde på GC-tur med några cacher i sikte som såg ut att vara fina.

Det var bara det att dom låg bakom bommar som man måste betala för att komma förbi. Och inte lite heller; $40 skulle det bli för vår familj. Den Vandrande Plånboken sa NEJ! och så åkte vi till några andra cacher istället. Som visade sig ligga inne på privat mark som hörde till ett hotell fast det var typ nationalpark men det var betalmur där också. Den Vandrande Plånboken sa NEJ igen och vi körde vidare.

Lite naturupplevelser fick vi med oss också, i form av några halvap-liknande varelser med lång nos som bökade efter mat i marken. Typ myror eller annat. Stor succé bland oss turister som flockades i massor i vägkanten.

 

Men det var inte bara besvikelser på GC-fronten, nej som alltid är det de oväntade ögonblicken när man går någonstans man inte hade gått annars och får se något man inte fått sett annars, det som (i mitt tycke) är själva poängen och glädjen i den här konstiga hobbyn.

Den här gången bar det upp på en kulle med jättefin utsikt över Lago Arenal. En liten regnskur fick vi också med efterföljande solsken och regnbågar – både norrut och söderut. Fantastiskt vackert! Världens bästa hobby!

Dag 15, Man kan inte vinna jämt

Så här efter två veckor på resa i ett land där alltför mycket kostar som hemma och man har begränsade möjligheter till självhushållning börjar iallafall jag bli lite trött på att ses som en vandrande plånbok. Så vi hade för 3 nätter bokat ett billigare boende (bara $60 per natt…) uppe längs Lago Arenal. Det skulle vara lite enklare, men det var helt okej tänkte vi.

En helt vanlig väg i Costa Rica. Tänk dig att köra på den i 25 mil…

Dvs vi tänkte att det var helt okej tills vi kom dit kl 21 igår kväll efter en heldag i bil. Vägen från San Antonio till hotellet är egentligen bara 25 mil, men när vägarna ser ut som slingrande ormar på amfetamin så tar det fort en del tid att transportera sig…

Våra 25 mil igår tog nästan 12 timmar. Men visst, då åkte vi upp på vulkanen Irazu (+1,5 timme i resväg), satt en timme på en turistfällerestaurang och åt lunch och sen blev det kanske en timme till för att få middag.

Men det blev fortfarande över 7 timmar. För 25 mil.

Man borde egentligen börja ana oråd när man ser värdinnans dörr. På skylten som hänger på sned står det Welcome.

Då är det fint att ta sig en dusch och slänga sig på sängen. Men när badrummet är rostigt och äckligt, toahinken inte är tömd efter förra gästerna (i ett land där man inte ska slänga papper i toan, ni fattar) och det inte finns varmvatten så förtvivlar man lite. Då hjälper det inte att hon som är värdinna är jättegullig och vill hjälpa till med allt möjligt, då blir man bara smått gråtfärdig och går och lägger sig.

Man tänker att man sover på saken och fattar ett klokt beslut imorgon bitti.

Det som hände i morse var att Hannes när han vaknade stillsamt undrade från sin säng vad det var för svarta maskar som hängde i en klump i hörnet mitt emot hans säng. Och när vi insåg att vårt rum och rummet bredvid delade fönster, dvs man hade bara satt upp en vägg mitt i fönstret och inte tätat emellan = väldigt lyhört, och när ljuset i vårt rum gick ned i styrka för att grannen försökte få upp varmvatten i duschen….ja då började vi söka efter ett annat boende.

Vi förklarade för vår värdinna att vi tyvärr fått ändrade planer (hon var jättebekymrad och undrade om allt var bra eller om det var något fel på rummet – vafan ska man börja? lika bra att hålla tyst), och efter frukost hade vi bokat ett annat boende en timme söderut i La Fortuna.

Så där är vi nu. Inte för att vi vältrar oss i lyx här heller precis, nä rummet har en del att önska, men det finns varmvatten, ett kylskåp, inga husdjur och man kan låsa om sig. Det funkar för mig. Imorgon har vi bokat en natt på lyxresort där dom har varma källor (hela poängen med La Fortuna är att här ligger en aktiv vulkan och den har en tendens att trycka ifrån sig varmvatten som hotellägarna har en tendens att bygga hotell och andra anläggningar kring och givetvis ta FETT betalt för), krokodilfarm, fjärilshus och lite annat. Det kostar fläsk, men bara inträdet på ett av de där ställena med varma källor kostar för oss fyra nästan lika mycket som hotellrummet, så det blir rätt bra ändå.

Vi får väl hyra ut vår lägenhet några helger i vår så vi får in lite deg.