Norrut från Götet med tåget. Säger väl ingenting egentligen – det mesta ligger norr om Göteborg, om än inte allt. Målet för dagen och hela nästa vecka är min egentliga hemstad – Stockholm.   Musiken går på repeat i mina hörlurar. Jag är musikmonoteistflexitarian. Det betyder (i min värld) att jag snöar in på en artist/verk/skiva i en period då den går runt runt hela tiden, samma musik, och sen efter ett tag byter jag till något annat som får ta rollen att gå runt och runt.  

Idag är det stråkserenader; Dvoraks och Tjajkovskys. Romantiken när den är som bäst. Och jag kastas tillbaka till min ”karriär” som hobbyviolinist under många år men i ett ändå ganska seriöst sammanhang, och jag får en otrolig lust att spela. Igår träffade jag B, som jag spelat med i många år. Nu sjunger vi i kör tillsammans, men way back var vi 2/3 av en stråktrio; jag på fiol, hon på cello.

Vår altviolinist är inte så långt bort heller egentligen, och jag och B har lust att spela lite igen. Det börjar väl närma sig en 12-13 år sedan vi spelade sist, så det kommer väl låta därefter (förutom violasten som fortfarande spelar, hon vill kanske inte kännas vid oss längre 😀 ) men jag och B har kommit så långt att vi inte bryr oss om att det låter kasst, det är att spela som är kul. Och nu börjar våra barn kanske bli så stora snart att dom kan vara med också – det vore ju SÅ häftigt…. Södertälje nu, då hinner jag några satser till på Dvorak innan jag är framme. Jobb imorgon.