Inlåst på Långholmen

Så var det Stockholm igen; med hela Enhet 7 den här gången. Det är den enheten jag jobbar i vanligtvis, när jag inte extraknäcker som enhetschef i enhet 4, så här är jag lika ansvarslös som alla andra och behöver inte gå i täten för något. Men det gör man ändå när man är stockholmare (ja jag vet att jag sannolikt inte räknas som det längre, men i själ och hjärta är jag det) och vet precis vart vi ska och smartaste sättet att ta sig dit. För även om det händer mycket i Stockholm så är vissa saker sig lika.

Vi har varit på studiebesök på Trafikverkets projekt Förbifart Stockholm, ute i Sundbyberg.

Ett helt hus som är projektkontor åt bara det projektet, ca 200 man i Trafikverkets regi har sin bas här, och totalt är det nästan 1000 personer som jobbar i projektet på ett eller annat sätt.

Vi började med en liten film om varför projektet kommit till där i slutet av 1960-talet(!) och en otroligt söt animation med labyrint-kulor som visar fordon. Otroligt pedagogiskt och feel-good- aktigt, me like.

Om någon har missat det så är Förbifart Stockholm ett gigantiskt projekt. 34 miljarder kronor gigantiskt närmare bestämt, 21 km trefilig ny väg mestadels i tunnel bland annat under Ekerö och Lovön (där Trafikverket nyligen hävt kontraktet med entreprenören bla pga arbetsmiljö, eller snarare bristande sådan) och som går 70 meter under havsnivån på det djupaste…

Ganska biffigt projekt och väldigt roligt att höra om!

Sen till Långholmens Wärdshus och vandrarhem, där vi hade någon skattjaktstävling där man skulle leta efter hänglås (utomordentligt fånigt tyckte jag naturligtvis eftersom mitt lag kom sist men dom andra var nöjda), sen raskt över till middag och nu några timmar senare är det dags att sova.

Halloumiburgaren jag åt till lunch (fanns ingen veganmat) känns som att den fortfarande åker hiss i halsen, det var nog sista gången jag åt halloumiburgare tror jag.

Men det är fint på Långholmen i den gamla fängelsemiljön. Varsamt renoverat.

I en av cellerna till höger bor jag. Verrry najs.

 

Utsikt över rastgården ar jag också. Där fick fångarna tydligen spendera 20 minuter varje dag. Lyxigt värre.

Den lilla cachen 100 m härifrån fick sig också ett besök på kvällskvisten, men den på andra sidan vid teatern får banne mig vänta tills det blir varmare väder….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.