Flygångest

Ja så har det nått mig också – flygångesten. Att den inte slagit till tidigare är för att jag inte flugit nåt särskilt och därmed inte känt mig så berörd av det. Men nu går jobbet in i en ny fas med nya projekt där jag kommer jobba internationellt i hela EU, och trots att vi knappt börjat är dom första flygresorna redan bokade.

Sen har jag och A planerat och bokat en weekend till London i oktober, och jag och O till Berlin. Och som lök på laxen hörde min far av sig och meddelade att dom tänkte bjuda sina båda barn med familjer till Teneriffa över jul.

Och jag som älskar att resa KAN inte säga nej. Jag tynar bort om jag måste stanna här i Göteborg hela tiden. Visst, jag tar tåget när jag kan, som tex i början av oktober ska vi ha ett möte på Arlanda. Då tar jag flyget dit för att jag annars måste upp så SJUKT tidigt att hela dan är förstörd men tar tåget hem när jag inte har någon tid att passa. Jag ska till Malmö en gång i höst också och en gång till Lund = TÅG. Men det räcker väl inte som kompensation för dom här flygresorna direkt….

Jag har dåligt samvete för att jag flyger, men inte hjälper det miljön och klimatkrisen? Och jag som vanligtvis menar att den lilla människan gör skillnad tror inte på det i det här fallet (för att det inte passar med mina viljor?), när jag läste någonstans att ökningen varje dag i flygresor den kinesiska befolkningen gör är lika stor som alla svenskarnas flygresor på ett år. Det pga den växande medelklassen i Kina, och när en människa kommer upp i medelklassen vill man tydligen flyga, därav den stora ökningen.

Men jag inser att det väl bara är en svag förevändning för att få fortsätta flyga. Håller inte.