Fredagen kom och jag fick äntligen gå upp till vårdcentralen och träffa dom underbara sköterskorna Niclas och Josefine. Niclas var den jag träffade i tisdags och han hade ju jobbat som koordinator på bröstenheten på plastiken på Sahlgrenska så han kunde ju det där. Tur det, för Josefine var lite osäker när hon skulle dra ut dränet – tänk om det satt med ett stygn på insidan också, för det gör det visst ibland och det här satt himla hårt.

Gulp, inte så sugen på att få lossdraget ett stygn med handkraft, ritsch liksom, men Niclas kom till undsättning. Inget stygn på insidan så det var bara ren dragkraft som måste till. Aj. Men loss kom det, och sen dess känner jag mig fri som fågeln.

Lite rädd att det skulle bli vätskeansamlingar eftersom mängden i dränet aldrig gått ner utan snarare upp, men nu så här några dagar senare kan jag konstatera att det ser fint ut, inga svullnader och inga infektioner.

Jobbigast just nu är att gå med den där skottsäkra special-BHn och det extra bandet som ska trycka ner…ja jag vet inte vad den ska trycka ner egentligen, men den sitter över bröstkorgen och ska väl se till att implantatet inte fyller ut sig uppåt, utan nedåt. Trodde tyngdlagen löste sånt, men tydligen inte. Det arrangemanget ska jag ha i flera veckor till.

Men LYCKAN att duscha som vanligt!!! Inte i tre delar – midjan och neråt med dusch, tvätta håret med huvudet hängandes över badkarskanten för att inte blöta ner såren och sen en gammal hederlig tvättlapp för det där emellan, utan bara skruva på vattnet och låta det rinna över heeela kroppen.

Man lär sig uppskatta de små sakerna.

Mest sliter jag nu med det dåliga samvetet över att jag är hemma. Läkaren har sjukskrivit mig 3 veckor, idag börjar vecka 2 och jag mår bra och då har jag dåligt samvete över att jag är sjukskriven. I helgen hade jag väldigt ont i operationsområdet så då känns det befogat att vara hemma, men som idag när jag mår bra, är det verkligen legalt att vara hemma? Ja kanske; kanske är det meningen att vara hemma just för att inte stressa upp kroppen med att vara på jobbet, kanske finns det en tanke med att läkaren så definitivt skriver ut 3 veckor.

Kanske man inte måste vara illamående, febrig och kräkas för att få räknas som sjuk, kanske konvalescent efter en operation också är giltigt. Antagligen är det så eftersom jag blivit sjukskriven, men det känns bara så…..lyxigt att få vila upp sig så här. Fantastiskt är vad det är!