Järnbrist

Att inte äta så mycket kött har sina baksidor – att det är lite mer krävande att få i sig järn till exempel; ett ämne jag redan har lite lite av i kroppen. Så i söndags small det till och jag fick stappla hem efter gudstjänsten (som jag var tvingad att delta i som medlem i kören) med min oroliga åttaåring. Det är ju en ganska stor sak när mamman säger ”gå inte så fort” och pustar och flämtar hela vägen till spårvagnen (30 meter), och han var så gullig och klappade mig på handen och sa snälla saker.

Väl hemma däckade jag i sängen och lämnade honom åt sitt öde (dvs sina ljudböcker och en skål vindruvor, så det var inte illa) och somnade.

När jag vaknade två timmar senare av att det morrade i magen (klockan var två på eftermiddagen vid det laget) låg det en tallrik bredvid mig i sängen med en smörgås med ost på, några vindruvor och något som jag först trodde var tomatbitar men som visade sig vara några PimPim från något hemligt lager han har någonstans. Och världens sötaste lapp skriven på ett litet whiteboardark han har fått i skolan.

Det där ”här och här” syftar till att han lagt whiteboardpennorna och sudden i sängen också ifall jag skulle få lust att rita lite ❤

Vid tretiden gick vi till en klasskompis så Hannes fick leka lite, och jag gick hem och däckade i tre timmar igen.

Idag är det tisdag, tre dagar senare, och jag börjar kvickna till. Några järntabletter senare, många timmars sömn och en huvudvärk från helvetet plus allmän matthet börjar jag komma mig så smått.

Imorgon åker jag till London, och det vore väldigt skönt att inte sitta på ett flyg och må dåligt…

PS Hannes hade en teori om att jag kanske blivit dålig av att vara så många timmar i Hagakyrkan. Jag tror han är något på spåren där 😀

 

Vi spelar blomsterspel

För ett tag sen köpte vi ett spel som heter ”Svenska blommor” eller något liknande. Ett kortspel ungefär som Löjliga Familjen fast med blommor och deras familjer. Och nu när jag och Hannes var själva hemma fick vi lust att provspela det.

Blomsterspelet

Det gör sig sådär halvbra på två personer, men vi lät oss inte nedslås.

-”Har du några ur familjen Korgblommiga växter?”

-”Nej, har du några ur familjen Orkidéväxter?”

Och så håller man på. Vissa familjer är bara en, några är två, medan andra är 7-8 stycken.

Så samlar man på familjer och lägger ner i hög hos sig själv när man antingen fått alla i en familj, eller om familjen är fler än 5 stycken så får man lägga ner när man har 5 i den familjen.

Bilderna är ur den klassiska blomboken som ”alltid” har funnits (tror det stod i kartongen att den kom ut på 1950-talet) och är så himla fina.

Och självklart lär man sig något. Framför allt är varje kort en aha-upplevelse ”jasså är det DEN som är kabbeleka”, eller ”DET ogräset, heter det gulmåra”, och alla som är i familj med varandra där man ser att dom ju dessutom liknar varandra.

Nu har vi spelat det massor av gånger, och det är faktiskt ett riktigt kul spel (även om det inte är ett kulspel), som varmt rekommenderas av stor och liten.

Loppis på Nordhemsskolan

Av en händelse fick vi veta att det var loppmarknad på Hannes’s skola idag. Stressen över loppisarna på skolan i Oslo fick håren på armarna att resa sig, men så kom jag ju på att jag var oskyldig den här gången och bara kunde gå runt och titta och njuta.

Sagt och gjort. Vis av erfarenheten ville vi inte vara där kl 10 när dom öppnade, utan kom strax före elva. Och vi var inte ensamma.

Loppis på Nordhemsskolan
Klassrummet som för tillfället tjänstgjorde som ”Böcker och spel”-butik

Det var köer i korridoren för att komma fram till de olika klassrummen, som för dagen var omgjorda till elektronikbutik, leksaksaffär, sportutrustning och så vidare, och så vidare. Betalning med Swish såklart.

Hannes, som just fått ärva en kamera av mig för han vill börja fota lite, gick runt och såg mest ut så här 🙂

2018-03-25 10.33.03.jpg

Och vi fyndade. Jag som tycker att böcker är för jäkla dyrt till barn när dom läser dom några få gånger och sen ligger dom bara och skräpar (jo vi använder biblioteket frekvent, av just den anledningen), blev glad när böckerna kostade 10 kr/st, och ännu gladare när vi hittade 7 st. Grymt värt.

Det blev en handväska också (nej inte till mig), ett jättefint schackspel till Adam och nåt familjespel med Hagbard Handfaste som vi ska ta med ut till Orrö nu i påsk.

2018-03-25 11.49.41.jpg

Tutti makaroni: 180 kr. Sjukt värt.

Våruppvisning med GF Kennedy

2018-03-24-11-09-18.jpg
Det här var innan den lilla gången i mitten som barnen skulle komma fram igenom täpptes till, så fortfarande luftigt i kön

Så var det dags för alla barnen i gymnastikföreningen att ha våruppvisning för nära och kära. Frölunda kulturhus var platsen för skådespelet, och det var sjuuukt mycket folk. Iallafall i kön – sen när vi kom in var det långt ifrån fullt.

Och vad kan man säga? Först kommer de små barnen, 4-åringarna klädda i pippikläder, som inte kan koordinera sig utan mest springer omkring och har föräldrarna med för att dom är för små. Dom virrar runt en liten stund och är bedårande söta och så är musiken slut (Pippi med Sjörövarfabbe). Applåder, ut med barn och föräldrar, och så gör åttaåringarna entré.

Eller om det var de äldre, det går lite runt runt efter ett tag, och föreställningen var ganska lång, men den var bra upplagd med att dom varvade stora och små barn så det kom intressanta uppvisningar emellanåt.

Hannes gav järnet trots att deras program var lite tamt. Han klagar ju lite över det också med träningen – att det bara är kullerbytta, ljushopp och hjulning, så vi får väl se hur det blir framöver.

Och så fick vi ju se dom riktiga proffsen förstås, för några sådana var också med.

 

Äntligen pysseldags

Jag hade massor av jobb att göra och hade tänkt sitta hela förmiddagen, men så var det någon som ville pyssla. Närmare bestämt bygga trollhus, sådär härligt old-school med skokartonger, tygbitar, lim och papp och inte via en app! (jodå om ni tänker efter kommer ni ihåg hur man gjorde)

Och efter ett av våra Traderainköp har vi en splitter ny låda (ja well, 2016 års modell av pjäxa var det i först men ändå) som vårt delvis krossade porslin kom fram i, som passade perfekt. Fram med allt ovannämnda, samt lite spritpennor och saxar och off we go! Och tänk, IRL är bättre än online, för efter bara några minuter kom det andra barnet svassande och ville inte alls sitta med sin (min) tablet och spela spel längre utan hellre vara med och slabba och skapa.

Det blev tillslut ett tvårumshus i två etager för de två vuxna trollen och deras tre barn, med sovrum i övre etagen och vardagsrum där nere. Krokar att hänga upp kläderna på, kuddar i sängarna (målade fastlimmade kartongbitar), en klädd soffa som kanske är lite hård men trollen har ju ändå gummibak så det gör kanske inget.

Ett mycket bra litet hus som sedermera fick gröna moln-gardiner och namnskylt på dörren och tavlor inomhus också.

Jag blir helt hög av såna här pysselstunder, jag tycker det är så otroligt roligt att skapa något tillsammans. Att det sen kommer att stå och damma tills vi slänger det om ett år ungefär spelar ingen roll, det är den skapande stunden som är så himla härlig och som jag kommer sakna när dom här grabbarna växer upp…