Vi hade ju vinter redan i november, vilket brukar vara mer än nog för västkusten. Förra året var det ingen vinter alls rent meteorologiskt, dvs under noll grader för en ”varaktigt”, vad nu det innebär i praktiken, och jag har tänkt att det är slut med sånt. Men så helt plötsligt var det sånt där lite vitt flir i luften en dag, och H sprang ut vild av lycka över att det äntligen var snööööö och att han ville göra SNÖGUBBAR!!!, och han lät sig inte nedslås av trista påpekanden som ”ja hoppas bara inte att det börjar blåsa, då kan det ju kanske bli lite snö i springorna på uteplatsen i allafall”

Nejdå, det här är en kille som är full av positivt tänkande, så HÄR skulle det minsann göras snögubbar! På med vinterkläder och ut med sopkvasten. Ja för det var ju så lite snö så att skotta var ju inte att tänka på.

Och det blev faktiskt en snögubbe. Jag satt inne och jobbade (för att man gör sånt när man är vuxen istället för att bygga snögubbar, även om det är trettondagen), men killarna kom in och täljde en morotsnäsa efter ett tag – eftersom snögubben var så liten så det inte fanns några morötter som kunde passa.

Så….ja, det här var vad det blev av snön idag. Snögubben blev så liten så den fick stå på motorhuven för att synas.