Semesterplanerna

Ja alltså vi skulle bara ta det lugnt och inte flänga runt så mycket den här semestern, bland annat för att jag knappt har några semesterdagar att ta ut.

Så här blev det.

Dvs inte särskilt lugnt och stilla alls och ganska mycket flängade.

Och det ska bli så HIMLA kul!!!! Förändringsvillig – javisst!

Barn är okänsliga varelser

image

Vi är någonstans där barnen kan gå ner till sjön själva med sina kusiner och fiska. Det har några goda saker med sig; Adam får fiska hela tiden och vi vuxna slipper 1) Tjatet om ”Kan vi inte fiska?” och 2) Fiska. Dvs alla är lyckliga.

Jag är lyckligast när jag slipper vara med på fisket över huvud taget, för jag lider så med först masken som vrider sig i plågor när den får en krok genom hela kroppen och sen dränks, och sen fisken som först får en krok genom munnen och sen får den utdragen lika raskt. Måste vara fruktansvärt smärtsamt för de båda. För att inte tala om masken som kanske blir lite småäten innan det blir napp och sen slängs i igen för att bli äten lite på igen. Brrr.

Men barn är inte så överdrivet känslosamma när det kommer till vare sig fisken eller maskens lidanden. Dagens fångst var en mört och en abborre, som avlivas och läggs i frysen för att användas som agn till gäddfångsten i vår (dom får betalt också; 1 kr per agnfisk). Men innan man avlivar den kan man ju leka lite med dom i luften. Ja för inte tänka på att dom håller på att drunkna utan vatten ”Nä mamma dom ska ju ändå dö snart”, men vi kan ju hetsa dom på varandra också när vi ändå har så kul?

image

– ”Titta mamma – abborren äter den andra fisken – hans vassa tänder tuggar på den!!!”
– ”Å kolla, det blev märken i mörten, cooooolt!!!”

Mmm jättecoolt.

Slackline

Har du någonsin sett folk balansera på en lina uppspänd i en park och dom övar och övar och verkar ha så himla roligt? Det är inte att gå på lina om du trodde det, utan kallas för SLACKLINE. Egentligen är det ett vanligt spännband med ett spel som man fäster runt två punkter och sen är det bara att gå över. Bara. Liksom hoppa upp och knata iväg bar. Fast det är inte riktigt så enkelt.

Så det är sommarens projekt: att lära sig gå på slackline.

image

En semester i verkligheten, utan fotofilter

Semestern är över för den här gången. Kort visserligen men ack så underbar – jag och maken i perfekt harmoni med rosévin i solnedgången och lyckliga, självständiga barn som leker och fiskar tillsammans. Alltsammans i fritt valt fotofilter på Instagram länkat till Facebook och därmed hela världen.

Eller inte.

Den här semestern var mest av allt en kamp, och känslan när det var dags att gå till jobbet  var mer frustration än motivation. Ja det kan vara så i den verkliga världen, den utanför de sociala medierna.  Så här kommer min semesterdagbok i text och bilder. Beklagar om jag förargar någon, men allt är inte rosenrött hela tiden.

Bastunäs, måla hus, 5 dagar

Jag gick in i semestern med en smäll, jobbade sent på fredag kväll sista veckan med en pressande kund, varva ner var det inte tal om. Att då spendera en massa tid på något som inte känns meningsfullt kan då vara lite frustrerande.

I kategorin ”mindre meningsfullt” lägger jag att fem vuxna jobbar heltid med att skrapa, grundmåla och färgmåla (2 ggr) ett hus när det finns professionella målare som kan göra det jobbet – dessutom i norrländska skogen där det eventuellt inte kryllar av målarjobb. Att hyra in målare hade varit meningsfullt. Då hade vi andra kunnat göra andra saker; umgås till exempel, med tanke på att man bara ses typ en gång om året. Alla är inte fixarjunkies som bara kan umgås genom att jobba ihop.

Men det är mina 50c.

Javisst, man kan säga att ”DU hade väl inte behövt måla, det var väl ingen som sa? Du kunde ju gjort vad du ville!”. Ja tjena. Jag ligger på solsängen och ser på kidsen som hoppar studsmatta och de vuxna som målar/spikar/lagar något, jo ingen hade sagt något men det hade inte varit okej, så enkelt är det.

Ljussjön, konstig stämning, 5 dagar

Vadå konstig stämning? Tja jag vet inte hur eller varför men det var det. Vi ville väldigt olika saker, jag och O, och det blev komplicerat. Jag tycker det är något väldigt enkelt i resonemanget att de flesta står närmare sin egen släkt än andras, inklusive ingifta släkter, och att det inte är något fel i det. I en värld där man har begränsat med tid och man måste hushålla med den man har tillgodo, är det naturligt att prioritera den egna släkten/vännerna framför andras, och då tycker inte jag att det är ett nederlag om man delar på sig några dagar så att var och en får tid till det som den själv tycker är viktigast.

Där var vi inte eniga, det var helt klart. Jag kanske gör det för enkelt, vad vet jag. Konstigt blev det iallafall efter bytet från norra till södra Norrland.

Men vi hade fina kvällar med mina systrar som kom med sina respektive lite här och där, och A o H fick leka med sin enda kusin på mammas sida. Men det kommer flera där, väldigt väldigt snart – tjohooo! Lite skattjakt med mamma blev det också, men inte mycket tyvärr. Av olika anledningar. Och den där jävla Ormgranen.

Åsa, 10 dagar, fixa hus och äta körsbär

Det här var IMHO den mest avslappnande och den bästa delen av semestern. Cirka en och en halv vecka där vi fick hjälp av svärfäder att isolera det som har varit badrum men ska bli sovrum, plus att montera lite lampkontakter. Alla var glada, inga irritationer på varandra, pysslande och fixande på alla håll och kanter men i måttlig takt  så att det fortfarande var njutbart (ja sant, inget Fb eller Instagramblaj här inte). Allt uppblandat med diverse besök i Göteborg, Torslanda, Kullavik och Tjolöholm så man inte blir helt isolerad där nere.

Supergrannarna kommer med hemodlad potatis, morötter, lök och annat och får körsbär i utbyte. Är vi inte hemma så tar dom körsbär i allafall som tur är, för trädet är så absurdt stort att det är i stort sett omöjligt att plocka rent det. Bara det att det är 10 m högt gör ju sitt till – även om man har en tvåvånings ställning att rulla runt och plocka med.

Kontentan efter den här semestern blev iallafall att vi till nästa sommar delar lite på oss. Halleluja. Då kan vi sätta på Instagramfiltret igen.

Teknikens under

Ja det är ett teknikens under att jag kan sitta vid en sjö och dela med mig av det kalla vädret mitt ute i ingenstans. Att det sen är fullständigt meningslöst att göra det är en helt annan sak, men ATT det går!

image

Att jag med en liten dosa i handen kan sitta varsomhelst, ta en bild med någorlunda kvalitet och sända ut den till världen. Ganska fantastiskt.

Nyss var jag inne via Citrix i vårt timrapporteringssystem och skickade timrapport för förra veckan. Jag vet att det är populärt att rya över de som inte kan lägga ifrån sig jobbet på semestern, men jag vill inte lägga bort det helt och då är det ju bra att det går att komma åt det.

Men all good things must come to an end, så nu ska jag hjälpa svägerska och svärmor med bullbak.